hunkokrati

Demokrati är ett begrepp som kan användas på alla möjliga vis. Det går att tolka på sitt eget sätt, precis som olika religioner skapas utifrån olika tolkningar av samma grund. Eritreas väg till demokrati såg en gång lovande ut men sedan slog den mänskliga faktorn ned som blixten och förstörde landets utveckling och sudda ut dess framtidsutsikter. Ett land som präglats av krig i över 3 decennier och som alltid slagits i underläge mot större Etiopien för sin självständighet har nu avstannat helt. Landet står stilla och går sakta ned mot att få börja gå på knäna. Landet är ett modernt exempel på en misslyckad övergång från en tillfällig regering som skulle se till att det skulle bli demokrati. De mänskliga rättigheterna är inget som prioriteras och de rika är nöjda på sina piedestaler medan de fattiga får slita i det tysta i rädsla för att bli fängslade eller dödade. Massmedia används som ett verktyg till regeringens fördel och folket får aldrig se hela historien. Folkets inaktivitet beror nog främst på deras rädsla för regeringen men också för deras land som fått lida så mycket under så långa krig, man är rädd för att blossa upp ännu ett krig. Eritreas problem är komplext och världens diplomater suckar antagligen i sina stolar både av besvikelse men också av trötthet. Men det är viktigt att inte vända Eritrea ryggen. Vi måste göra allt vi kan för att se till att det blir så bra som möjligt och även om det är folkets ansvar till stor del kan inte ett så sargat folk enbart bära det ansvaret på sina axlar. Det är en lång väg men faktum är att de fattiga är så många fler än de som styr och kan de enas på något sätt så har de oddsen på sin sida, även om det krävs många uppoffringar.

 

Avslutar med ett citat från den grekiska filosofen Aristoteles som har prytt denna bloggs bild.

 

“In a democracy the poor will have more power than the rich, because there are more of them, and the will of the majority is supreme.”

Hoppas det eritreanska folket kan på något sätt känna det I sina hjärtan och tillsammans skapa ett land de är värda.

Jag vill först nämna att jag har aldrig varit i Eritrea, aldrig stått med en fot innanför landets gränser. Så denna analys kommer helt baserad på fakta jag fått inifrån. Så redan där vill jag vara källkritisk mot hela min analys, den är bristfällig i en väldigt stor del och det är att jag aldrig fått uppleva landet personligen. Jag har givetvis försökt att analysera Eritrea från alla perspektiv men det är värt att nämna att jag aldrig kommer veta hur det är att växa upp under ett liknande styrelseskick.

 

 

Den källa jag använt mig mest utav är landguiden.  Landguiden är en del av den utrikespolitiska institutionen och därav bedömer jag källan som trovärdig eftersom man har kontakt både med regimmänniskor och samarbetar andra källor och har korrespondenter på plats i de olika länderna. Givetvis kan man inte bedöma alla fakta som given, statistik är jag generellt skeptisk mot eftersom det inte nödvändigtvis visar hela myntet. Dessutom går det att vinkla statistik lite som man vill och det är lätt att kanske kritisera ett land som Eritrea där opinionen går emot medan ett land som USA är svårare att kritisera trots dess brister(även om det ändrats på sista tiden). Man kan väl lätt vända efter vinden och därför måste man se till att inte läsa in allt för mycket i allt som skrivs även om det är trovärdigt. Jag har även använt mig av en vän som är från Eritrea och som har kunnat ge en lite mer analytisk bild av läget än vad källorna gjort. Även om hennes kunskap och uppfattning om landet och folket stämde till största del överrens med det som skrivs så gav hennes inblick den andra sidan av myntet så att säga på ett annat sätt.

 

 

Riksdagen och regeringens sidor bedömer jag också som väldigt trovärdiga eftersom det bara är själva fakta som jag tagit därifrån. Och den ändras inte till särskilt stor del. Hur svenska riksdagen bedömer demokratier är ganska uppenbar. Givetvis kan man ställa sig kritisk till det också eftersom de utgår från sig själva, om hundra år kanske det ser helt annorlunda ut när det gäller kriterier för en demokrati på den svenska riksdagens hemsida. Mänskliga rättigheterna från regeringens hemsida bedömer jag likadant.

 

 

Rapporten om hur Eritrea följer de mänskliga rättigheterna från UD bedömer jag som en bra fakta också. Men jag ställer mig kritisk till den utifrån att det är mycket statistik och liknande som går att vinkla som jag nämnde ovan. Men mycket av de fakta som fanns i rapporten kommer från människor som varit där och baseras på regeringens faktiska handlingar.

 

 

Sedan har jag använt mig av mängder av artiklar, dessa artiklar bedömer jag också som trovärdiga till en viss grad. Artiklarna använder sig av eritreaner som lämnat landet och ger sin bild av hur det är att bo där osv. Sedan kan man även vara kritisk till media generellt och det är till största grad för att de vinklar och väljer de saker som sägs så att det ska få så stort genomslag som möjligt. Men det som de har sagt kvarstår ändå och trots att jag är medveten om att media ofta vinklar historier så kan jag ändå urskilja det som faktiskt sägs. Är jag åtminstone uppfattningen av.

 

 

Wikileaks artikeln är en summering av faktiska dokument som dessutom är belagda med sekretess. Summeringen ger en bra bild av vad som står i dokumenten och trots att även vinklingen här ligger nära till hands så ljuger man inte rakt upp och ned eftersom man lätt kan gå in och läsa dokumenten själv. Det som sedan står i dokumenten är jag dock övertygad om att de är fakta som faktiskt är väldigt trovärdig eftersom det är professionellt skrivna dokument av militär av vad som skett i strid.

 

 

Generellt kan man lätt säga att jag helst hade besökt landet själv för att kunna skapa en kraftig och egen uppfattning för att kunna göra en fullständig analys. Men jag har försökt göra en fullgod analys utifrån de källor jag har haft att tillgå och med ett ständigt kritiskt öga som vakat över mina ord.

Landguiden känns som en väldigt pålitlig och objektiv källa då det är en vidareutveckling av Utrikespolitiska institutets skriftserie Länder i fickformat. UI som i sin tur är ett oberoende institut som forskar och informerar frågor som rör utriket. Det är en av många anledningar till att det känns som att man kan vara relativt säker på att landguiden är en objektiv källa. UI har redaktörer som följer världens ständiga utveckling och Landguiden uppdateras jämnt och ständigt. Det som det rapporteras mest om är inte enskilda händelser av stort nyhetsvärde utan Landguiden är med till för att användas som ett sorts uppslagsverk. All statistik som finns på sidan hämtas även från pålitliga källor från internationella organisationer som FN m.fl. Källorna som används är för det mesta andrahandskällor men som är seriöst utvalda och skribenterna försöker få tag på så objektiv och korrekt information som det bara går. Exakt vart alla källor är hämtade ifrån går att tillgå här (http://www.landguiden.se/Om-Landguiden/Kallor) vilket i sin tur är bra om man vill veta exakt vart informationen kommer ifrån och vad den baseras på.

Det har för mig varit en användbar källa eftersom jag har fått tag på objektiv information som i stort sätt berör det allra mesta angående landet. Det har gjort det enklare för mig att införskaffa sig en helhetsbild när det kommer till Somalia. Jag tror även att anledningen till att denna källa finns är att just att det ska finnas lättillänglig information om alla länder runt om i världen för alla intresserade. Dock behöver man inloggningsuppgifter för att tillgå all information vilket är ganska negativt eftersom det betyder att alla inte kan tillgå all information som finns. Om det är en grundlig information om ett land är det den här sidan man bör använda sig utav. Man ska dock aldrig sluta vara kritisk även fast informationen som man kommer över grundar sig i ett objektivt institut.

Wikipedia är ett universellt och elektroniskt uppslagsverk på internet som finns att tillgå på alla världens språk. När man finner information på Wikipedia gäller det att vara kritisk, vem som helst kan skriva dit informationen, de flesta av artikelförfattarna är anonyma, objektivitet kan självklart inte utlovas, källhänvisningar kan i vissa fall saknas och de kan även vara ytterst tveksamma. Det finns mycket kritiskt att förhålla sig till men samtidigt finns det administratörer på sidan som ser till att allting sker rätt till och att varje artikel stämmer till stor del. Det finns även objektivt anställda inom Wikipedia som jobbar med att skriva artiklar och om man kommer över någon av dessa artiklar är det trovärdigt att artikeln är aningen mer korrekt och självklart objektiv. Även fast artiklarna på Wikipedia granskas kan det ta tid innan det sker och man kan beskriva det som att Wikipedia är en bokhylla där det kan ta olika lång tid innan varje bok uppmärksammas.

För det mesta är det som skrivs andrahandskällor eller tom. tredjehandskällor och i vissa fall förstahandskällor i de fall då det till exempelvis saknas en giltig källa. För mig är Wikipedia ofta den slöa vägen till att finna viss information men det känns ändå som jag litar på majoriteten om inte allt jag kommer över på hemsidan. Även fast det finns mycket att kritisera känns det som att det hur som i de flesta fallen är någorlunda användbar och förhoppningsvis objektiv information som man kommer över

Om en artikel är objektiv eller ej känns inte heller allt för svårt att avgöra då man ganska lätt kan urskilja i en text om det har blandats in personliga åsikter eller ej i en text etc. Om man skulle jämföra Wikipedia med Landguiden känns det som Landguiden är en mycket pålitligare källa då sidan grundar sig hos ett institut med anställda skribenter och forskare m.m. På Wikipedia kan som sagt vem som helst skriva till något.

Jag tycker även det intressant att jämföra Wikipedia med ett annat populärt uppslagsverk som Nationalencyklopedin. När det kommer till Wikipedia är det synonymt med just källkritik samtidigt som NE ska innehålla, citerat från deras hemsida " vetenskapligt bearbetade artiklar skrivna av oberoende experter och redigerade av vår fasta redaktion". I regel skrivs varje artikel av endast en expert som i sin tur faktagranskas av en redaktör. Det i sig låter bra men underligt nog är ofta källhänvisningarna hos NE bristande eller så saknas det helt. Det gör det svårt om inte omöjligt att finna just källan till informationen när man läser en artikel på NE.

Det är här som dessa uppslagsverk skiljer sig markant. Wikipedias artiklar består helt klart av olika kaliber men om man läser en artikel om ett välkänt och omtalat ämne finns det oftast väldigt mycket att tillgå. Dessutom så har artikeln bearbetats av väldigt många människor vid flertalet tillfällen och efter ett tags bearbetande finns det referenser till nästan varenda påstående genom användandet av fotnoter. Frågan är då om inte Wikipedias artiklar kan vara trovärdigare då informationen och källorna för det första finns att tillgå över huvud taget och att väldigt många artiklar har granskats flertalet gånger mer än i en NE-artikel.

Jag menar inte att man inte ska vara kritisk men jag tycker inte riktigt Wikipedia förtjänar all smutskastning om att det är en opålitlig källa då det i de flesta fallen är enligt mig, en trovärdig källa - trots allt.

I förra inlägget diskuterade jag lite om vad som bör inkluderas i en välfungerande demokrati och även om hur alla demokratier är i ständig utveckling. Somalia är på pappret en republik men i verkligheten är det klaner och dess klanherrar som styr landet. Statsskicket står inför stora hot då landet är mycket splittrat efter bland annat inbördeskrig och det råder väldigt många uppfattningar om hur man bör styra landet. Då det bland annat inte har hållts några demokratiska val sedan 1969 (förutom ett regionalt val i juni 2010 ) och det saknas en fungerande centrealregering är Somalia ett land som är långt ifrån en demokrati.

I en rapport sammanställd at Utrikesdepartementet i uppdrag från Regeringskansliet vid namn Mänskliga rättigheter i Somalia 2010 tas mycket av de så kallade demokratikriterierna upp som jag punktade upp i mitt förra inlägg. Enligt UD är Somalia ett land som inte tillgodoser de mänskliga rättigheterna. Detta mycket på grund av det instabila läget i landet i form av det politiska våldet, klanfejder, brottslighet med mera. Det som är ännu orohetsväckande är att inget av dessa problem ser ut att förbättras utom tvärtom. Den övergångsregering som tillsattes 2004 har inte haft stor genomslagskraft och styr enbart få delar av landet och majoriteten av styret sköts som sagt genom klanvälde.

Det rapporteras om övergrepp mot landets befolkning i form av avrättningar, frihetsberövningar, våldtäkter, inskräkningar i yttrandefriheten och mycket annat våld mot civila sker i allt större omfattning. Politiska mord förekommer och personer inom media utsätts regelbundet för hot, övergrepp och mord. En anledning till detta sägs vara den så kallade sedvanerätt och shariarätt som i sin tur i många fall strider mot de mänskliga rättigheterna och som det beskrivs i rapporten som den internationella humanitära rätten.

Detta är endast ett axplock av saker som strider mot de mänskliga rättigheterna i Somalia. Det är självklart besynnerligt och det ser just nu för tillfället svårt ut att lösa problemen i landet. Problemen överlappar varandra och ett exempel på detta är att den militanta islamistiska organisationen  al-Shabab börjar får allt större inflyfande i landet. Då de väljer att tillämpa en väldigt fundamentalistisk tro och tolkning av Islam lämnas det inte någon plats för oliktänkande, dissidenter eller människor med en annan livsåskådning. Det har bland annat rapporterats om kristna präster som blivit halshuggna på grund utav deras tro, folk som begått äktenskapsbrott som avrättats och i de områden som al-Shabab kontrollerar är det även förbjudet med musik . Som råga på den problematiken är även homosexualitet förbjudet enligt lag i Somalia.

Det finns så pass mycket som bestrider de mänskliga rättigheterna att det är svårt att fokusera på enbart ett bekymmer utan att man per automatik leds in flera andra. Somalia är ett av de länder i världen som just nu står inför den värsta humanitära situationen som finns. Det som är mest orohetsväckande av allt är att det är svårt att finna försök till förbättring när det gäller att respektera och uppnå de mänskliga rättigheterna. Om man ändå lyckas att finna en positiv trend som t.ex att dödsstraff inte tillämpades av regeringen 2010 är det lätta att finna en negativ trend som motsäger den positiva. Till exempel har det enligt UD:s rapport rapporterats om runt 10 politiskt motiverade avrättningar av al-Shabab under 2010 - om regeringen strävar efter att uppfylla ett mål finns det i de flesta fall en motpart i form av klaner, orginistationer m.m som vill göra precis tvärtom och vice versa.

Med alla politiska, sociala och ekonomiska problem som finns i landet ser det just nu väldigt mörkt ut. Det finns glimtar av förbättring runt om i landet men tyvärr är det allt negativt som står i centrum. I allt detta mörker kan man inte annat än glädjas av de välgörenhetsorganisationer som aktivt arbetar i Somalia för att förbättra människors liv. Det är aktörer som i de flesta av fall utstätter sig för en stor personlig risk genom att försöka förbättra de mänskliga rättigheterna i krisdrabbade områden. Det är goda gärningar som dessa som ger mig ett litet större hopp för  mänskligheten. Det må se dystert ut i Somalia för tillfället men negativa trender är enbart till för att brytas. Jag resonerar så att det någon gång i framtiden måste komma en brytpunkt och trenden kommer att vända men hur och när är omöjligt att besvara för tillfället.

Källor finns i kommentarerna.

Jag har en slutsats, och det känns som att jag har haft det länge. Den framkommer i mina två föregående inlägg ganska klart – Bhutan har en väg kvar att gå till demokrati. De har dock kommit en bit på vägen från kungens absoluta monarki. Fritt tänkande verkar inte premieras riktigt ännu i media, då staten inte verkar vilja bli granskade. Samtidigt hålls inte de mänskliga rättigheterna i så bra i och med diskrimineringen av nepaleser bland annat. Båda sakerna går hur som helst åt rätt håll – Röda korset får bland annat besöka fängelser (http://www.humanrights.gov.se/php/rapporter/documents/Asien%20och%20Oceanien/Bhutan%2C%20MR-rapport%202010.pdf). Är mer osäker på läget om kontroller i flyktinglägrena och vad som sker där.

 

Slutsatsen är uttalad, Bhutan är påväg. Till synes mot ett mer och mer öppet samhälle, ett mer och mer demokratiskt samhälle där åsiktsfrihet råder, men det är långt kvar. Frågan är hur långt det kan gå, kungen är van vid makt. Av historien har vi lärt att makt sällan är någonting människor lätt släpper ifrån sig. Jag lämnar frågetecken på den fronten, detta kan ta hur lång tid som helst skulle jag säga, i alla fall tills vi är på Sveriges nivå. Min kriterie om att man ska få stoppa i sig vad som helst, narkotika med mera utan att bli straffad för det, har jag inte kollat upp. Jag kan dock anta att det är olagligt – långnäsa på mig där. Ovetenskapligt. Om en slutsats var en grupp rymmande gorillor så kanske jag har hittat några av många, många fattas som kan ge svar på många olika frågor. Kungen är en gorilla och han verkar ogärna släppa ur sig information. Han får inte bli pressad av media. Ett fett frågetecken vetenskapligt sett alltså.

 

Nu är bloggandet slut, över och ut mina kära vänner.

(http://www.humanrights.gov.se/php/rapporter/documents/Asien%20och%20Oceanien/Bhutan%2C%20MR-rapport%202010.pdf )

 

Är utrikesdepartementets rapport om de mänskliga rättigheterna i Bhutan. Det är en väldigt viktig del i det som hjälp mig komma fram till en slutsats. Källan är äkta, och troligen så trovärdig som den kan bli i dessa fall. Man kan dock ställa sig kritisk, utrikesdepartementet är långt ifrån ofelbart, såsom jag är. De har rötter i det västerländska demokratin och vissa saker dom anser kanske präglas av den synen och kanske inte därför är vinklad på det sättet att den ska försöka visa på människors lycka. I detta fallet anser jag den dock vara trovärdig, UD tar allvarligt på mänskliga rättigheter. I början av rapporten står det också att information bör sökas från andra källor och att detta inte ger en fullständig bild, det är ju bara UD bedömningar av läget. Några andra källor hittade jag inte i rapporten. Den var skriven trovärdigt, men dessa fakta gör att den kan ifrågasättas på vissa plan.

 

http://www.hrw.org/news/2011/03/30/bhutan-s-refugees-there-s-no-place-home

 

Denna artikel vittnar om läget för när de nepalesiska flyktingarna blev bortvisade från sina hem i Bhutan. Den delen jag tog ur artikeln är den där en intervjuad man som hävdar att de blev det, och att de tvingades att få det att se legitimt ut. Enligt mannen som skrev detta, Bill Frelick, så har han intervjuat många som vittnat om samma sak. Han är en man som sitter i en maktposition på human rights watch där han är chef över ”tvångsflyktingssektorn” och har tidigare jobbat på bland annat amnesty med ungefär samma sak. Detta ger skenet av att han är en väldigt framgångsrik man, och det är troligen så att han verkligen brinner för denna fråga. Artikeln är skriven på ett lite sensationsväckande sätt vilket kan göra att man kanske ifrågasätter hur legitimt det är. Han kanske vill överdriva läget för att få folk att agera. Hur som helst så kan han nog inte överdriva så mycket då man inte kommer speciellt långt i karriären på att bygga upp lögner. Jag tror att det är säkert att anta att det finns stora delar sanning i denna artikel, men inte att den är absolut lag.

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Media_of_Bhutan

 

Jag använde denna hemsida mest för fakta. Faktan är kärnfull och jag har inte hittat en bättre sammanfattning av hur medialäget utvecklades. Man ska aldrig räkna ut wikipedia när det kommer till fakta, att kunna dra allvarliga slutsatser ur det är dock någonting man ska akta sig för. Vem som helst kan komma inte och redigera. Texten var dock skrivet på ett sätt som inte antyder någonting konstigt. Användbart.

 

(http://www.unapcict.org/ecohub/resources/bhutan, sid. 17

 

Detta är en otroligt stor forskningsstudie om media i Bhutan. Från 2003. Jag tänker inte analysera denna för mycket, men den är otroligt detaljerad. 162 sidors analys om medialäget i Bhutan, med alla typer av statistik man kan tänka sig. Någonting som dock sätter käppar i hjulet är just att den är så gammal, utvecklingen har skett väldigt snabbt i Bhutan och hur bra denna studie än må vara, så är det svårt för den att ge en helt korrekt bild av dagens situation.

 

http://bhutanimedia.blogspot.com/

 

Är en blogg som kämpar för yttrandefrihet, den första bhutanesiska bloggen som gör detta. På hemsidan annonserar de om hur en tidning, den enda innanför de nepalesiska flyktinglägren har gått till intet då det inte fanns pengar att trycka den längre. De vill att människor ska ge pengar så det ska bli möjligt igen. På en annan annons så hävdar de att en korrespondent har blivit fängslad i sju år för påstådda maoistaktiviteter. Det är solklart att de arbetar för yttrandefrihet, och det är även solklart att de är emot regeringen på många sätt. Inlägget jag läste var dock nyanserat, men citaten jag använde mycket av, som även var citerade i bloggen, behöver inte vara trovärdiga. Det är en andrahandskälla, eller tredjehandskälla, där en man påstås säga någonting som står emot bloggens värderingar. Mycket kan förvridas. Läsvärd blogg.

 

http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Bhutan/Naturtillgangar-Energi

 

Drivs av Utrikespolitiska Institutet, och uppdaterar ofta. Informationen som finns om Bhutan är uppdaterad i år. Detta är dock mer ett uppslagsverk än en studie, och ska tas med en liten nypa salt. Man ska tro på faktan, men om det förekommer hårddragna slutsatser kan man dra egna istället. Mer trovärdigt än wikipedia. Det som talar för UI är att de är oberoende och forskare, med uttalat mål att öka intresse och starta debatt i utrikespolitiska frågor. Väldigt bra faktakälla.

 

 

För runt 2450 år sedan i Aten prövade man under en begränsad period att låta folket styra. Alla fria män samlades i stora möten för att diskutera och fatta beslut angående viktiga ärenden som berörde befolkningen i Aten. Dock var det enbart de fria männen som fick vara med och bestämma samtidigt som kvinnorna och slavarna inte hade något att säga till om. Man kunde alltså inte riktigt klassa det som ett folkstyre då alla inte hade rätt till att göra sin röst hörd.  Oavsett det var det runt den här tiden som demokrati som statsskick började växa fram sakta men säkert.

 

Efter det var det inte förrän runt 1700-talet som man började tillämpa demokratins idéer på nytt och detta runt om i Europa. Det var under upplysningstiden som filosofer från olika länder började betona att monarkins makt var allt för högfärdig. Varför skulle enstaka kungar och drottningar bestämma över ett helt folk? De började betona människors lika värde och demokratin började så småningom etablera sig runt om i Europa.

 

Idag har demokratin utvecklats från att till en början enbart ge männen rätten att rösta till att alla oavsett kön ska få tycka till bara man har åldern inne. Olika former av demokrati har kommit till; direktdemokrati, representativ demokrati, liberal eller konstitutionell demokrati och dualistisk demokrati. Det dessa har gemensamt är att folket ska vara med och bestämma över politiska beslut men i med olik omfattning. Med direktdemokrati tas politiska beslut direkt av hela befolkningen i form av val till skillnad från en representativ demokrati där folket har folkutvalda representanter som fattar de flesta besluten i folkets vägnar.

 

Oavsett vilken form av demokrati ett land väljer att tillämpa kan man ställa sig frågan om demokrati över huvud taget fungerar? Får folket verkligen bestämma? Blir varje röst hörd? Varför borde man ens engagera sig om andra kan göra det åt en? Måste man bry sig? Vad är det som säger att befolkningen själva vet vad det är som är bäst för dem? Det finns många frågor som går att besvara med diverse ställningstagande. Det är även svårt att finna rätt och fel i den här diskussionen då det helt beror på vilken sida man väljer att stå på. Om man ska dra det lite längre hade kanske diktatur i vissa fall varit en bättre lösning?

 

Grundidén i en demokrati är väldigt vacker och fin, alla människor är lika värda och alla ska ha rätten till att vara med och bestämma. Det är en fin tanke som dessvärre är ohållbar då det inte går att tillämpa i praktiken om ser det ur ett objektivt perspektiv. Man kan se det som att alla kan försöka göra sin röst hörd men för att den ska höras behöver man väldigt ofta en majoritet bakom sin rygg som tycker detsamma. Flera röster hörs mer än en.

 

Även fast man ser demokrati mer som en utopi som inte går att uppnå kan man relativt enkelt se hur pass bra en demokrati fungerar i ett visst land genom att kolla på några kriterier. De punkter som jag anser ett land bör uppnå för att det ska kalla sig och fungera bra demokratiskt är;

 

– Yttrandefrihet, alla ska ha rätt till sin egen åsikt.
– Jämställdhet mellan könen, om det inte är det borde man arbeta aktivt för att lösa problematiken.
– Tryckfrihet, ingen censur av något slag borde vara tillåtet.
– Mänskliga rättigheter, människors lika värde.
– Rättssäkerhet, alla bör vara lika inför lagen m.m.

 

Detta är kriterier som för mig är väldigt självklara men som kan vara helt orimliga för andra länder. Jag tror att den ständiga utvecklingen av demokratin ser olika ut beroende på vilket land man ser på. Vissa länder som redan uppfyller dessa kriterier fokuserar eventuellt på att följa punkterna ännu bättre. Eller strävar man efter att upprätthålla demokratin så gott som det bara går. Andra länder som inte har det lika ställt och som inte kommit så långt i demokratins utveckling arbetar förhoppningsvis för att ens kunna närma sig dessa punkter – om inte blir det svårt att vara en välfungerande demokrati.

Utvecklingen av demokratin ser olika ut beroende på situationen i landet och så länge som vi inte ger vårt förtroende till ett annorlunda statsskick kan vi inte göra annat än att utvecklas. I vilken takt och i vilken riktning kan man inte förutspå men man får hoppas att det är i förmån till var och ens lands bästa - vad det nu är?

Källor finns i kommentarerna.

Media är något som länge har intresserat mig ur alla dess perspektiv och att vara kritisk till media har för mig som svensk varit en självklarhet. Vi blir drillade att från dag ett vara källkritiska i princip och att kvällstidningarna bara skriver för att locka lyssnare är något man länge har hört (och vittnat om för den delen.).  Men i ett land där media styrs av enbart regeringen och där ingen någonsin hört talats om ordet källkritisk, vad ska man då tro på? I Eritrea finns ingen oberoende massmedia överhuvudtaget, vilket gör det till det enda landet i Afrika utan någon fri press. Trots att det står i Eritreas grundförfattning att detta ska finnas. När det gäller tryckta medier så är det i ett land som Eritrea av mindre betydelse då befolkningen till stor del saknar läskunnighet. Men dagstidningen Hadas Eritrea styrs av staten precis som all annan media som tv och radio. Oppositionen sänder radio från gömda platser i vissa lokala radiokanaler. (http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Eritrea/Massmedier)

 

 

Media försvinner alltså inte för att det är en diktatur styr, det som sker är att de istället använder media för att propagera och styra människor åt deras håll. Det är alltså ett av de viktigaste verktygen en diktatur har, censur om att säga något dåligt om regeringen medan de rapporterar det som de tycker är väsentligt och vinklar allt till deras fördel. Att växa upp med det gör det också svårt att göra motstånd eftersom man är van med att det är så det är och lättare bildar en god uppfattning om regeringen. Fängslar de någon som uttalat sig dåligt kan de motivera det väl genom media och därför tror folket att det är rätt gjort. Nyligen när Kim Jong Il dog så kunde man se hur den kvinnliga nyhetsreportern började gråta när hin berättade om det. För oss i omvärlden ter dig detta tämligen konstigt då vi ser honom som en ond regent. Men folket i Nordkorea är inte som oss, de har en bild av honom som en gud, det är allt de känner till i princip så för dem är det inte konstigt. Och det bör även inte vara konstigt för omvärlden om vi stannar upp och tänker över varför det är så. Nu är Eritrea inte lika slutet som Nordkorea men nästintill. Poängen jag vill träffa är att om man är fostrad i ett land där man hela tiden matas med information från ett och samma håll är det svårt att se det på något annat sätt. De ställer inte kritiska frågor, de godtar regeringens argument eftersom det är allt de känner till. Således är media ett otroligt farligt verktyg om lådan hamnar i diktatorns förråd.

Att en demokrati måste innehålla en fri press där man får olika infallsvinklar är för mig en självklarhet men jag är också fostrad på det sättet. Men att inte kunna få tänka fritt och se saker ur olika synvinklar är för mig en omöjlighet. Det är som att fängsla hjärnan, begränsa människors individualitet och strypa hennes kreativitet. På samma sätt som media kan bli ett livsfarligt verktyg i händerna på in diktatur så är det också det livsviktigaste verktyget för demokratier. En demokrati utan fri press kan aldrig bli en riktig demokrati eftersom man kontrollerar de som skrivs. Det är en nyckel i en fri demokrati att man får ifrågasätta och granska makthavarna. Utan den ständiga pressen av att man vet om att man är under bevakning i sitt jobb som politiker så kan man lätt tappa greppet. Det kan dock också gå överstyr och bli en häxjakt snarare än en granskning men det är en balansgång. Massmedia kan dock även vara till en nackdel även i en demokrati där man lätt avfärdar felvinklade rubriker osv. Men man kan urskilja seriös journalistik från den mer oseriösa. Problemet med massmedia både i diktaturer och demokratier är att det som skrivs är ständigt vinklat. Vilket gör att människor som inte läser med ett kritiskt öga och inte kan läsa mellan raderna tappar verklighetsförankringen. Det blir lätt att bilda opinion då man får med sig majoriteten.

 

 

Om man tar Sverige som exempel så är det intressant att se hur mediadrevet mot Juholt har skapat en debatt som handlar om ett misstag. Människor brukar klaga på att politiker inte har någon förankring i verkligheten och mänskligheten men om man gör ett misstag visar väl det om något i allra högsta grad en mänsklighet. Samtidigt som Juholt gjorde sitt misstag så var det ett flertal politiker som gjort samma sak från alliansen men där blev det inte mer än en notis. Granskningen och smutskastningen mot oppositionen är tydlig. Samtidigt som det är intressant att höra hur socialdemokrater påstår att de aldrig kommer rösta på Juholt för att han är en fuskare. Men hur många vet egentligen vad som hänt? Majoriteten har bara läst rubrikerna och bildat en uppfattning om att det är så det är. Människor är lättmanipulerade överallt och massmedia är det som manipulerar. I Sverige kontrollerar regeringen svt och de största tidningarna ägs av bonnier, en välkänd borgarfamilj, därför kan man argumentera om att media styrs av regeringen. Men det är till största del bara det ytliga, det finns även riktig journalistik i de tidningarna utan tydlig politisk färg. Sedan finns även medier som inte kan kontrolleras av politisk färg men de är inte de välkända tidningarna som skriver löpen.

 

 

För att spinna vidare från det förra inlägget angående mänskliga rättigheter så är wikileaks ett intressant ämne att ta upp eftersom de har utmanat tryckfriheten ut i fingerspetsarna. Där den unge soldaten Bradley Manning skickade filmer på en krigsföring från USA:s sida som övertrasserar de mänskliga rättigheterna med råge. (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4860454)Han har blivit hyllad för civilkurage och sågad för landsförräderi. Debatten är intressant eftersom det är sekretess på dokumenten han valt att skicka till wikileaks men det som han har sett är förkastligt och det är viktigt för omvärlden att se vad som sker. Jag tycker han gjorde rätt, han visade att det inte var okej genom att visa omvärlden det genom massmedia. Ett klockrent exempel på hur massmedia kan vara till nytta för allmänheten, vi har nu fått se hur det kan gå till. Och det vi har sett är inte vackert. När det gäller wikileaks generellt är jag ambivalent, det är svårt att avgöra om det är rätt att publicera så mycket hemlighetsstämplade dokument. Men samtidigt som jag har som ett kriterium att man ska lägga korten på bordet när det gäller demokrati så vet jag att man måste hålla vissa saker under ytan, om inget annat för att försäkra sig om personer egen säkerhet.

 

 

Eritreas oberoende massmedia är obefintlig, vilket är ett stort problem för landets utveckling. Att aldrig kunna granska makthavarna skapar en ensidig vinkel som gynnar regeringen. Att aldrig bli ifrågasatt skapar också en ändlös spiral som inte gynnar makthavarna heller, Isais Afwerki kan inte utvecklas som ledare för ett land om han inte utmanas. Det är en skrämmande utveckling som ligger ner längs vägen om ingenting sker för Eritrea.

Jag har kommit fram till i mitt tidigare inlägg att media inte är fritt ännu, även om det är på väg åt det hållet. Det är en mänsklig rättighet att inte bli censurerad. Det verkar dock inte vara så extremt i Bhutan. Det är dock småsaker som händer bakom scenerna, en dystrare verklighet än ett land som jobbar på att bli demokratiskt och försöker distansera sig från det gamla.

 

I Bhutan så är frihetsberövande olagligt, ändå har cirka 50 medlemmar ur ett kommunistparti inte hittats sedan de försvann år 2008. Samtidigt så har den nepalesiska minoriteten uteslutits ur Bhutans strävan efter demokrati i omvärldens ögon. Många tusen nepaleser befinner sig i flyktingläger (http://www.humanrights.gov.se/php/rapporter/documents/Asien%20och%20Oceanien/Bhutan%2C%20MR-rapport%202010.pdf ).

 

Det verkar som att de flesta saker fungerar halvdant, och att det samtidigt finns stora saker att jobba på. Det finns uppgifter om att poliser och statstjänstemän fortfarande favoriseras i statens ögon och att det har blivit korruption inom rättsväsendet. Ett fungerande rättsväsende som ställer alla lika inför lagen är en förutsättning för demokrati, då demokratin bygger på att alla människor ska ha lika stor makt. Att en människa då favoriseras i lagens ögon är destruktivt och får människor att känna sig maktlösa. Människor som känner sig maktlösa blir missnöjda, och missnöjda människor går antingen till attack eller blir oengagerade. Engagemang är viktigt i en demokrati, då alla ska få sin åsikt hörd och kunna rösta.

 

I Bhutan råder i teorin yttrandefrihet och tryckfrihet. Underbart. Släng då in en liten bit förbud mot att kritisera kungen och det politiska systemet – vi har ett problem. (http://www.humanrights.gov.se/php/rapporter/documents/Asien%20och%20Oceanien/Bhutan%2C%20MR-rapport%202010.pdf ) Jag kan inte överdriva hur viktig media roll är i demokratiseringsprocessen är, och med dessa problem, förbud att kritisera systemet, diskriminering av nepaleser samt möjligtvis ”mindre” ojämnlikheter inom rättsväsendet sätter käppar i hjulet. Enligt utrikesdepartementet så är kanske diskrimineringen mot nepaleser ändå det mest allvarliga, det tyder på ett land som tycker att den egna statliga identiteten är väldigt viktig och kanske känner sig obekväm i den. Någonting man desperat försöker uppehålla. Den nationella identiteten upprättshålls i att alla bhutaneser lagstiftat har ett ”andligt arv”. Detta är troligen emotionellt viktigt. Som vanligt så är detta en dubbeltydlighet – religionsfrihet råder och den säger att bhutaneser har ett andligt arv, men detta arv innefattar då för det mesta buddhister. Dessa anses vara lite finare. Ett land som lagstiftar om ojämnlikheter kan aldrig vara demokratisk.

 

Å andra sidan så kanske det kan vara en tragedi att inte bara låta detta vackra land vara i fred, utan även påverka dessa med västerländsk kultur. Det händer med så väldigt många länder runtom i världen. Länder tar efter vårt sätt att leva, konsumtion. Spice Girls, planering. Man ska ha mycket istället för att glädjas åt det enkla. Man blir bevisligen lycklig av att kunna uppskatta småsaker i livet.

 

Många av nepaleserna som idag återfinns i USA (kanske 1/3 av alla i flyktinglägrena) vittnar om en stark diskriminering av deras folk. De ville hem till Nepal men bhutanesiska myndigheter tvingade de att få det att se ut som att de gärna drog till dessa flyktingläger.(http://www.hrw.org/news/2011/03/30/bhutan-s-refugees-there-s-no-place-home) Att de i alla fall har fått flytta till USA är ett gott tecken, det betyder att det inte verkar vara ett koncentrationsläger och att det är på väg åt rätt håll. Ett land som så nyligen öppnats upp kommer behöva en hel del tid att mogna.

 

Massmedia har en viktig roll i samhället – det är många som läser nyheter, tittar på tv, lyssnar på radio. Människor är ofta intresserade av saker som de själva inte kan ta reda på, exempelvis vad makthavare gör. Media har ibland en unik möjlighet att ta reda på hur viktiga instanser eller personer sköter sina i arbetsuppgifter, för att dessa ska betjäna samhällets bästa och inte sin egen vinning. Det är viktigt ur många synpunkter att media fungerar som en enhet som gräver djupt i information och sprider ut det till folket – för folkets bästa. Det är i alla fall utopin.

 

I ett land som Bhutan, som till synes rör sig mot ett mer demokratiskt styrelsesätt, så är media roll extra viktig. Media är nämligen någonting som är läskigt för makthavare, speciellt i en stat som inte haft ett demokratiskt styrelsesätt. Fristående tidningar, radiokanaler eller nyhetsprogram är viktiga för att ifrågasätta regeringen under denna kritiska utvecklingsfas eftersom det blir alltför lätt för personer på viktiga positioner att återgå i gamla vanor ur maktbegär, ifall dessa instanser eller människor inte är iakttagna noggrant.

 

Man kanske kan säga att utvecklingen har gått snabbt i Bhutan. Media som har varit hårt kontrollerat innan blev friare år 2006. The Kuensel  var den första tidningen som kom, ägt av en statligt ägd företag. Den tidningen började tävla med Bhutan Times, vilket var landets första privatägda och statligt godkända tidning. Ett antal tidningar har tillkommit efter det, bland annat Business Bhutan och en månatlig tidning som heter the Drukpa. The Drukpa säger sig ha målet att inte bara fokusera på kritik och sensationsmedia utan även idka grävande journalistik. (http://en.wikipedia.org/wiki/Media_of_Bhutan)

 

1999 introducerades TV, sista landet i världen på den fronten. Kort därefter kom kabel-tv. År 2002 ansåg man att kriminaliteten hade ökat markant och skyllde på kabel-tv.(http://en.wikipedia.org/wiki/Media_of_Bhutan)

 

Enligt wikipedia så är det alltså en månatlig tidning eller ett magasin som har målsättningen att använda sig av grävande journalistik. Hur grävande är media i landet i allmänhet? Det är väldigt viktigt för den demokratiska processen, då det måste finnas en utomstående instans utanför staten som kontrollerar dess förehavanden. I en studie som gjorde 2003 (http://www.unapcict.org/ecohub/resources/bhutan, sid. 17) så tyckte överlag statliga tjänstemän att media var för kritisk medans pöbeln tyckte att den kunde vara mer så.

 

I ett blogginlägg hittade jag någonting intressant. År 2010 var det en debatt i Bhutan om man skulle införa RTI (Right To Information), vilket innebär att folket ska ha lagstiftad rätt till all information. “Thus far, whatever information, whether it’s to the media or to any organization, the government has not withheld any information that is required by the public to know,” said Lyonchhen Jigmi Y Thinley. (http://bhutanimedia.blogspot.com/)

 

Konstigt tycker jag, och detta tyder verkligen på att demokratiseringen inte är färdig, inte är garanterad.  Tur att det finns motståndare till detta. Hur som haver så höll chefen (editor in chief) med om föregående citat, men la till att RTI kommer behövas i framtiden. Han sa även att regeringen är genomskinlig som den är, och att information inte hålls borta från folket. Hah.

 

Det är viktigt för människor att känna att staten går att lita på, att klubba igenom RTI skulle innebära att folket kände att de var på samma nivå som staten och att det inte skulle ses som en onåbar auktoritet på samma sätt. Det borde ge en känsla av frihet, och känner man frihet så känner man möjligheter att göra saker och ting. Man är inte bara en människa som lyder under staten, en del i kugghjulet eller någon som kan bli trampad på. Man har rättigheter. Sedan om ett omodernt samhälle som varit stängt så länge, med troligen gamla värderingar, mår bra av att exponeras till omvärldens materialism och värderingar låtar vi vara osagt. Det känns som att det ligger demokrati i vinden, bara den orkar fortsätta blåsa. I alla fall den västerländska syn på demokrati. Även om det kanske kommer ta flera hundra år, om det ens är möjligt att uppfylla mina kriterier av demokrati så känns det som att demokrati som ligger i luften, som är på väg någonstans, har en mycket större glimt i ögat och livsglädje än en demokrati som redan är mätt och nöjd.



Bhutan är på väg mot att uppfylla kanske vissa av mina demokratiska kriterier. Inom utbildning tvivlar jag på att många på denna jord uppfyller, om ens någon. Yttrandefriheten börjar till synes röra sig åt rätt håll, men verkar inte riktigt vara där ännu. Om uppgifterna stämmer över fängslade nepaleser så har vi en etnisk diskriminering att ta hänsyn till. Detta är ett tecken på en demokrati som är påväg - förtryckta folkgrupper samtidigt som landet öppnas upp för omvärlden. Det tyder på att landet inte är framme men ger på samma gång ett hopp - det finns förhoppningsvis människor som inte tycker om detta och därför pressar regeringen att snabba på demokratiseringsprocessen. För ett land som Bhutan, där den elektriska exporten samt nödvändigheten av utländsk kunskap, så spelar utlandets syn på Bhutan stor roll.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/amnesty-vansinnigt-utvisa-folk-till-eritrea

En bra artikel där UD åter igen visar sin inkompetens, är det den sämsta myndigheten vi har? Eritreaner som anses ha flytt landet som sedan blir återvisade åker direkt in fängelse. Rättsäkert var det ja.

”De mänskliga rättigheterna gäller för alla och envar. De slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De mänskliga rättigheterna är universella. De gäller över hela världen, oavsett land, kultur eller sammanhang.” (http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?module_instance=3&)

Det är den första meningen på regeringens hemsida om mänskliga rättigheter. Det är slående att man redan efter den första meningen hånler åt formuleringen. De gäller absolut inte över hela världen och är verkligen inte universella, målet må vara det men det ÄR inte så.

De mänskliga rättigheterna växte fram ur askorna av andra världskriget då FN bildades. Man insåg att det som hänt var ett gigantiskt övertramp på individens rättigheter och att detta måste förebyggas. Således är det en bra grund man står på. Även om det har funnits ursprungliga mänskliga rättigheter tidigare som i den engelska bill of rights från 1668 med flera. Men både FN och de mänskliga rättigheterna är tvetydiga. Det går att tolka som man vill och bara för att någon överbeskyddare i form av FN säger att man styr sitt land på ett sämre sätt så behöver inte det betyda att man kommer förbättra sig. Det kan snarare få motsatt effekt, de människor som sitter som diktatorer är maktgalna, de tycker inte om att bli tillsagda, de bestämmer. I mitt fall där Eritrea är landet som jag analyserar så kan man se att bistånden strypts rejält efter Isiais Afwerkis tid som regent, det är givetvis ett verktyg för att säga att vi tänker inte bidra med hjälp om du inte ser till att folket mår bra och de mänskliga rättigheterna efterföljs. Men finns det verkligen en universell lösning på allt? Är det inte bättre att sätta sig ned och diskutera fram ett slags individuellt avtal med diktatorer för att på så sätt främja mänskiga rättigheter så att även de kan gå med på det? Att bara slänga fram ett dokument med lite fint formulerade meningar är snarare att hälla bensin på elden. Dessa människor måste mötas, inte halvägs utan på deras sida. Det kanske inte är optimalt, det kanske inte hjälper alla, men det är bättre att ha en sådan typ av avtal än ingenting alls. Att strypa biståndet är en tydlig markering, vilket är bra på sitt sätt. Men konsekvensen kan bli att de fattiga och utsatta för utså ännu mer förtryck. Är det vad FN står för? Börja med att avtala fram villkor som diktatorer kan gå med på så att de sedan sakta men säkert kan främja människor välmående istället. Att köra FN:s hårda taktik må fungera för många länder men när det gäller länder som Eritrea måste man se över sådant och göra det bästa av situationen, men man kanske har för mycket stolthet för det. Vilket en organisation som FN inte bör ha men styrs man av USA är det lätt att första varför.

 

 

Jag tycker dock att de mänskliga rättigheterna är nödvändiga för ett land som sägs vara demokratiskt. Man kanske inte efterföljer varje kriterium men man ska åtminstone försöka på ett eller annat sätt. Man skulle kunna argumentera om att Sverige inte följer mänskliga rättigheter, ta bara regeringens FAS 3 som exempel där människor behandlas som slavar. Men media håller tyst om en sådan sak då regeringen styr media. (mer om detta i nästa inlägg). Så mänskliga rättigheter ska efterföljas på bästa möjliga sätt, individens frihet måste vara en förutsättning för ett samhälle. Å andra sidan kanske någon om 200 år skriver ett skolarbete om demokrati och då ser det helt annorlunda ut. Men med dagens mått mätta så måste en individs frihet främjas. Det är motsägelsefullt annars, i och med att de styrande är väldigt fria att göra lite hur de vill, titta bara på Berlusconi, han styr en demokrati men själv så försökte han få igenom en lag där han inte kunde åtalas för brott. Om de styrande förutsätter sin egen frihet men inte sitt folks så är det i högsta grad motsägelsefullt.

 

 

Samtidigt som jag påstår att mänskliga rättigheter är nödvändiga för en demokrati då jag har mänskligt välmående som ett av mina kriterier för vad en demokrati ska innehålla så kan man uppnå det utan att ha just FN:s mänskliga rättigheter på agendan. Så jag är väldigt ambivalent i den meningen. Men risken är att om man inte följer en given mall så tappar man greppet och så blir det så som diktaturer alltid är, otryggt och osäkert. De mänskliga rättigheterna är så stora och så mycket att det är svårt att helt sätta sig in i dem men att de är viktiga råder ingen tvekan om. Men man kan uppnå många av kraven utan att stå för dem så att säga. Så mänskliga rättigheter som dokument är inte nödvändiga för en demokrati direkt även om det är ett bra sätt att sålla bort ”bovarna”. Men alla som har skrivit under på de mänskliga rättigheterna följer dem inte. Som jag varit inne på tidigare så förutsätter de mänskliga rättigheterna att alla är lika inför lagen, det kan man gott säga att så är det inte. Den mänskliga faktorn är för stor för att något som de mänskliga rättigheterna ska kunna följas fullt ut.

 

Eritrea har enligt en rapport från UD (http://www.humanrights.gov.se/php/rapporter/documents/Afrika%20%28s%F6der%20om%20Sahara%29/Eritrea%2C%20MR-rapport%202010.pdf)  trots allt visat ett samarbete med Unicef mot könsstympning av kvinnor med visst positivt resultat men problemet kvarstår fortfarande. Man har också uttalat sig om att diskriminering av kön är fel och våld mot kvinnor är olagligt, kvinnor är dock fortfarande eftersatta. Så man är inte helt bakom flötet men det är långt ifrån tillräckligt i mina ögon. Homosexualitet är något som är strängt förbjudet och kan straffas med fängelsestraff. Något som visar att landet är långt bakom utvecklingen av individuellt levnadssätt, är man homosexuell så är man det och det ska snarare uppmuntras att leva sant än att straffas för att man inte lever som normen.

 

Följde USA de mänskliga rättigheterna när man på väldigt lösa grunder gick in i Irak? Eller varför inte deras ökända Guantanamo Bay där med all sannolikhet oskyldiga har suttit fängslade under tortyr. (http://wikileaks.ch/Wikileaks-avslojar-hemliga.html) Ändå anses USA vara det ledande landet för demokrati och utveckling, även om vinden har vänt till stor del.

 

 

Så bara för att man skrivit under på de mänskliga rättigheterna så betyder inte det att man är ett bättre land än något annat, det är agendan man drivs av som avgör det. Hypotetiskt så hade Eritrea kunnat godta de mänskliga rättigheterna för att sedan i skuggan göra lite som de vill. En taktik USA drivit på många punkter.

Min analysmodell av en demokrati kan summeras i följande punkter.

• Yttrandefrihet, att man får tycka och säga det man vill i form av individnivå men även i politisk opposition, sexuell frihet och religionsfrihet osv.

• Folkets välmående, att ständigt värna om att folket mår såbra som möjligt

• Öppna dörrar, att lägga alla korten på bordet så att folket har möjligheter att ta grundliga och rättvisa beslut.

• Rättsäkerhet, att alltid försöka döma med objektiva ögon enligt landets lagar.

• Att ständigt utvecklas med viljan om att förbättra sig.

• Att motverka hot mot demokratin.

 

 

Författningen om Eritrea skrevs 1997, den garanterar demokrati och mänskliga rättigheter.( http://landguiden.se/Lander/Afrika/Eritrea/Politiskt-System) Men denna författning har aldrig sett dagljuset utan suddas bort från Isaias Afwerkis ordförråd. Eritrea är ett land som styrs med järnhand av Isaias Afwerki, hans parti PFDJ är det enda tillåtna och ingen opposition tillåts överhuvudtaget. Rättssäkerheten existerar inte, tusentals människor sitter i fängelser under usla förhållanden utan att ens ha genomgått en rättegång. Yttrandefriheten är också den bortblåst, de som vågar säga något regeringen inte tycker om sätts på prov för deras rättsäkerhet och hamnar bakom galler. När det gäller folkets välmående så ser det inte särskilt bra ut på pappret åtminstone. ” FNs jordbruksorgan FAO uppskattade 2009 att två av tre invånare i Eritrea lider av undernäring, vilket innebär den näst högsta siffran i världen (efter Kongo-Kinshasa). Nästan fyra av tio barn är hämmade i växten på grund av undernäring.” Citerat ur landguiden. Det är alltså en oroväckande utveckling vad det gäller folkets trygghet och välmående.

 

 

Efter att ha pratat med en god vän som kommer från Eritrea så kan man direkt bocka av de kriterier som finns för en diktatur. Socialt så njuter de rika av tillvaron och hyllar regimen medan de fattiga får slita för överlevnad men de vågar inte uttala sig om regimen. När den arabiska våren svepte över Afrika stod Eritrea stilla som ett berg i stormen. Anledningarna kan vara många, framförallt så är man ett så slutet land att det var nog få som fick nys om att folket gjorde uppror mot diktatorer i flera länder. Man kan också konstatera att efter att ha slagit i underläge i 30 år för sin självständighet för att sedan åka på ett rekylkrig i två år så är Eritrea trött på krig och döda kroppar. Nu trotsar man mänskliga rättigheter och man kanske inte mår perfekt men följer man lagarna så har man sin familjs trygghet och kärlek som man kan luta sig emot. En revolution skulle kosta så mycket för landet, åter igen och vad säger egentligen att det blir bättre denna gång? Efter att Isiais lovat guld och gröna skogar så visade sig hans agenda varit helt annan. Vad säger att det inte händer igen? Vad har man då riskerat och förlorat liv för? Så en mix av förtvivlan, rädsla och trötthet är det jag tror som stoppar folket att slå till. Men samtidigt finns exempel där det gått, som i Liberia. Men att ta det första steget är svårt, en ledare som kan föra samman folket är inget som växer på träd, speciellt inte i ett så övervakat och slutet land som Eritrea.

 

 

Eritrea är ett av världens fattigaste länder och varningsklockorna ringer ständigt.

Man driver in pengar från utlandseritreaner som är tvungna att betala skatt och de flesta gör det av god vilja för att landet inte ska kollapsa och av rädsla för vad som kan hände med dem och deras släkt om de inte väljer att betala. Som i alla diktaturer är rädslan den viktigaste faktorn. Men nu senast i november så log jag när jag läste om att svensk-eritreaner väljer att i protest inte betala skatten längre. ”Vi är redan förrädare” sade Rezene Tesfazion, en av de som valt att delta i protesten. Kanske visar det hopp om framtiden för Eritrea. (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/eritreas-skatteindrivning-anmals_6618960.svd)

 

 

Men uppgifter säger att en tredjedel av landets BNP är just pengarna från utlandet(http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Eritrea/Ekonomi) och att inte betala skatten hem kan göra att landets ekonomiska kris blir ännu värre. Och vilka är det som får ta smällen när landet går på knäna? Jo de svaga och fattiga. Så det finns hela tiden två sidor av myntet som problematiserar etiken ständigt. Vill man stötta en diktatur? Nej men man vill inte heller se de fattiga lida ännu mer. Men utvecklingen går nedåt i en dödsspiral stod det i en diplomatrapport som offentliggjordes av wikileaks 2009.

 

 

Yttrandefriheten försvann helt och hållet en mörk dag en vecka efter 11-september attacken i USA. Alla självständiga tidningar slogs igen och hundratals journalister fängslades och många av dem har idag dött i de dåliga förhållandena som råder i fängelserna i Eritrea. Däribland fanns en svens-eritrean som suttit inspärrad sedan dess och som det varit mycket debatt kring. Hans brott var en tro om en tidning som inte höll regeringens hand och för det har han suttit nu tio år i fängelse för, utan rättegång.(http://www.freedawit.com/aboutDawit) Rättsäkerheten existerar inte, det regeringen säger ska ske, sker och allt i landet kontrolleras av regeringen. Privatiseringen av statliga företag som började 1993 har även ett få antal människor tagit kontroll över som är synonymt med regeringen så även om de är privata kontrolleras de av regeringen. (http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Eritrea/Ekonomi) Har man det bra och ett rikt liv personligen så gillar man regeringen givetvis. Makt korrumperar.

 

 

Eritrea är enligt min analysmodell av en demokrati så långt bort från en demokrati som möjligt. Det enda kriteriet jag möjligen kan bocka av delvis är att man vill utvecklas men även det känns skeptiskt eftersom jag inte ser några sådana tendenser överhuvudtaget. Konsekvenserna kan bli förödande om inte folket tar saken i egna händer, men som jag varit inne på tidigare är problematiken övervägande. Om inte Isiais tar sig i kragen och inser att det han gör kommer bli hans land undergång så ser framtiden mörk ut. Men har man makten i sina händer är det svårt att se sig själv i spegeln och inse att det är en själv som är problemet.

 

 

Jag lider med Eritrea, ett land som ständigt slagit från underkant och som fått stå ut med så mycket förtjänar att få leva utan förtryck och i fred. Vägen dit kan bara folket gå, men det krävs mod och samhörigt. Jag hoppas med hela mitt hjärta att de ska våga, för om de gör det, kommer de nå dit. Kalla mig naiv men världen är för godhjärtad för att diktatorer ska härja länge till.

 

Det är väldigt viktigt att man är kritisk när man läser faktatexter. Man ska gärna söka samma ämne på flera olika sidor och sedan jämföra faktan man hittar för att se om det står olika uppgifer som t ex årtal, namn m.m.

Det finns ingen universell definition på demokrati. Grundpelarna som begreppet demokrati står på är nämligen omöjliga att uppnå. Folkstyre är översättningen på demokrati och hela dess kärna är att folket ska bestämma, men det är inte möjligt. I ett land som exempelvis Sverige skulle då 9 miljoner säga sitt och uttrycket polsk riksdag känns nära till hands. Därför är de flesta av dagens demokratier representativ vilket innebär att folket väljer politiker som man anser för deras talan.

 

 

Det finns givetvis massvis av dilemman i en sådan demokrati eftersom alla tycker olika och det är omöjligt att om ett parti får 30 % av folkets röster kunna tillfredsställa alla dem procenten. Därför handlar mycket om ideologi och det stora frågorna som skiljer sidorna. Motsatsen till representativ demokrati är då direkt demokrati, där får folket genom folkomröstningar ta beslut. Oerhört lång och svårt statsskick att ha. Risken(eller snarare med all säkerhet) så kommer folket tappa intresse och sluta rösta tills de är några få procent kvar som bestämmer. Och är det verkligen demokratiskt att 51 % får bestämma medan resterande 49 % får ta skeden i vacker hand? Då är fortfarande en avgörande stor del av befolkningen missnöjda med beslutet.

 

 

Men å samma gång som jag kan känna att demokrati på många sätt är en utopi som aldrig går att uppnå är det viktigt att sträva efter att vara så demokratisk som möjligt. Att ständigt värna om folkets vilja, det är trots allt dem som ska leva med besluten. Det är folket som är världen, landet, allt. Utan folket skulle det inte finnas något att bestämma över, även i diktaturer. Vad skulle Isaias Afwerki göra om det inte fanns ett folk att bestämma över? Det är folket som är kärnan i allt, människan som lever på denna jord är det som är fröet som får oss att ständigt växa. Frågan är bara om man vill göra det så bra som möjligt för folket eller om man väljer att höja sig över folket och avsäga säg sin mänsklighet. Problemet i diktaturer är att det ofta handlar om människor som ser sig som bättre än folket, man tycker att allt det man själv står för och tycker är bättre än majoriteten av människor. Men samma problem finns i demokratier, glöm inte bort att i Eritreas fall så heter partiet som Isaias Afwerki leder Folkfronten för demokrati och rättvisa. Länge trodde man också att det var just demokrati som skulle införas i det trasiga men ack så mer välförtjänta Eritrea. Hans tid i övergångsregeringen förvandlade honom från en man av folket som utsatts för orättvisa och krig så länge till en girig man som satte sig själv på en piedestal där han bestämde allt. Historien kryllar av liknande fall.

 

 

När det gäller demokrati så tror jag dock att samma problem finns, det är en sådan avskild värld från gatorna där folket faktiskt bor att man tappar verklighetsförankringen. Hur många politiker vet faktiskt på riktigt hur det är i förorter som rosengård, de kan aldrig förstå hur det är att vara bortglömd av samhället eftersom de själva är de som glömmer bort dem.

 

 

Och är alla lika inför lagen även i en demokrati? Det står att det ska vara så i de mänskliga rättigheterna. Men det är inte så, mänskliga faktorn kommer alltid vara en avgörande del i en demokrati som värnar om mänskliga rättigheter och friheter vilket innebär att folk kommer dömas efter omständigheter. Nu skjuter jag från höften men jag skulle säga att det är mycket vanligare att döma en förortsgrabb som pratar slang framför en välartikulerad grabb från Danderyd. Skulle det varit någon annan än Olof Palme som blivit mördad så hade vi aldrig tillsatt en sådan stor utredning(visserligen väldigt misslyckad sådan) som vi gjorde i det mordfallet. Det hade blivit ett sådant fall som man hade lagt ned i en kartong bland alla andra och ställt upp den på vinden där den skulle fått samla dam.

 

 

Problemen med demokrati är många men det är trots allt det statsskick som är mest humant och som värnar mest om människan. Enligt svenska riksdagen så finns det en del grunder som de flesta skulle hålla med om ska finnas i en demokrati.

Tryckfrihet och yttrandefrihet samt en stark rättsäkerhet anses vara de viktigaste. (http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____1514.aspx)

 

 

Tryckfrihet och yttrandefrihet hör givetvis ihop. Det handlar om att man ska få uttrycka vad man tycker och känner både i tal och också tryckfrihet så länge man inte går över gränsen. Den gränsen är givetvis svår att dra och är ständigt en motor i samhällsdebatten.

 

 

Rättsäkerheten handlar om att alla ska vara lika inför lagen som jag nämnde ovan. En person ska betraktas oskyldig till dess att motsatsen är bevisad. Lagarna ska vara tydliga och en person ska vara medveten om konsekvenserna av ett brott samt att domstolen ska döma opartiskt. Detta är givetvis väldigt fint i text men något som är väldigt svårt att uppnå även om man sköter mycket bra i rättsäkerheten i Sverige.

 

 

I min modell om vad som är det absolut viktigaste i en demokrati så är yttrandefriheten det absolut viktigaste. Sedan anser jag också att en bra demokrati ska värna om folkets välmående genom att främja mänskliga rättigheter. Samt att ha ett öppet styrande där folket får svart på vitt vad de styrande gör. Dessutom måste man i en demokrati hela tiden utvecklas och motverka hot mot den egna demokratin så som terrorism. Detta har vi en bra säkerhet mot i Sverige där våra grundlagar som är otroligt svåra att ändra eller ta bort förutsätter att Sverige ska vara en demokrati.

Denna modell utvecklar jag i nästa inlägg där jag ska tillämpa den på Eritrea.