Massmedias roll i demokratin - Bhutan
Massmedia har en viktig roll i samhället – det är många som läser nyheter, tittar på tv, lyssnar på radio. Människor är ofta intresserade av saker som de själva inte kan ta reda på, exempelvis vad makthavare gör. Media har ibland en unik möjlighet att ta reda på hur viktiga instanser eller personer sköter sina i arbetsuppgifter, för att dessa ska betjäna samhällets bästa och inte sin egen vinning. Det är viktigt ur många synpunkter att media fungerar som en enhet som gräver djupt i information och sprider ut det till folket – för folkets bästa. Det är i alla fall utopin.
I ett land som Bhutan, som till synes rör sig mot ett mer demokratiskt styrelsesätt, så är media roll extra viktig. Media är nämligen någonting som är läskigt för makthavare, speciellt i en stat som inte haft ett demokratiskt styrelsesätt. Fristående tidningar, radiokanaler eller nyhetsprogram är viktiga för att ifrågasätta regeringen under denna kritiska utvecklingsfas eftersom det blir alltför lätt för personer på viktiga positioner att återgå i gamla vanor ur maktbegär, ifall dessa instanser eller människor inte är iakttagna noggrant.
Man kanske kan säga att utvecklingen har gått snabbt i Bhutan. Media som har varit hårt kontrollerat innan blev friare år 2006. The Kuensel var den första tidningen som kom, ägt av en statligt ägd företag. Den tidningen började tävla med Bhutan Times, vilket var landets första privatägda och statligt godkända tidning. Ett antal tidningar har tillkommit efter det, bland annat Business Bhutan och en månatlig tidning som heter the Drukpa. The Drukpa säger sig ha målet att inte bara fokusera på kritik och sensationsmedia utan även idka grävande journalistik. (http://en.wikipedia.org/wiki/Media_of_Bhutan)
1999 introducerades TV, sista landet i världen på den fronten. Kort därefter kom kabel-tv. År 2002 ansåg man att kriminaliteten hade ökat markant och skyllde på kabel-tv.(http://en.wikipedia.org/wiki/Media_of_Bhutan)
Enligt wikipedia så är det alltså en månatlig tidning eller ett magasin som har målsättningen att använda sig av grävande journalistik. Hur grävande är media i landet i allmänhet? Det är väldigt viktigt för den demokratiska processen, då det måste finnas en utomstående instans utanför staten som kontrollerar dess förehavanden. I en studie som gjorde 2003 (http://www.unapcict.org/ecohub/resources/bhutan, sid. 17) så tyckte överlag statliga tjänstemän att media var för kritisk medans pöbeln tyckte att den kunde vara mer så.
I ett blogginlägg hittade jag någonting intressant. År 2010 var det en debatt i Bhutan om man skulle införa RTI (Right To Information), vilket innebär att folket ska ha lagstiftad rätt till all information. “Thus far, whatever information, whether it’s to the media or to any organization, the government has not withheld any information that is required by the public to know,” said Lyonchhen Jigmi Y Thinley. (http://bhutanimedia.blogspot.com/)
Konstigt tycker jag, och detta tyder verkligen på att demokratiseringen inte är färdig, inte är garanterad. Tur att det finns motståndare till detta. Hur som haver så höll chefen (editor in chief) med om föregående citat, men la till att RTI kommer behövas i framtiden. Han sa även att regeringen är genomskinlig som den är, och att information inte hålls borta från folket. Hah.
Det är viktigt för människor att känna att staten går att lita på, att klubba igenom RTI skulle innebära att folket kände att de var på samma nivå som staten och att det inte skulle ses som en onåbar auktoritet på samma sätt. Det borde ge en känsla av frihet, och känner man frihet så känner man möjligheter att göra saker och ting. Man är inte bara en människa som lyder under staten, en del i kugghjulet eller någon som kan bli trampad på. Man har rättigheter. Sedan om ett omodernt samhälle som varit stängt så länge, med troligen gamla värderingar, mår bra av att exponeras till omvärldens materialism och värderingar låtar vi vara osagt. Det känns som att det ligger demokrati i vinden, bara den orkar fortsätta blåsa. I alla fall den västerländska syn på demokrati. Även om det kanske kommer ta flera hundra år, om det ens är möjligt att uppfylla mina kriterier av demokrati så känns det som att demokrati som ligger i luften, som är på väg någonstans, har en mycket större glimt i ögat och livsglädje än en demokrati som redan är mätt och nöjd.
Bhutan är på väg mot att uppfylla kanske vissa av mina demokratiska kriterier. Inom utbildning tvivlar jag på att många på denna jord uppfyller, om ens någon. Yttrandefriheten börjar till synes röra sig åt rätt håll, men verkar inte riktigt vara där ännu. Om uppgifterna stämmer över fängslade nepaleser så har vi en etnisk diskriminering att ta hänsyn till. Detta är ett tecken på en demokrati som är påväg - förtryckta folkgrupper samtidigt som landet öppnas upp för omvärlden. Det tyder på att landet inte är framme men ger på samma gång ett hopp - det finns förhoppningsvis människor som inte tycker om detta och därför pressar regeringen att snabba på demokratiseringsprocessen. För ett land som Bhutan, där den elektriska exporten samt nödvändigheten av utländsk kunskap, så spelar utlandets syn på Bhutan stor roll.
