Slutord om Eritrea

Demokrati är ett begrepp som kan användas på alla möjliga vis. Det går att tolka på sitt eget sätt, precis som olika religioner skapas utifrån olika tolkningar av samma grund. Eritreas väg till demokrati såg en gång lovande ut men sedan slog den mänskliga faktorn ned som blixten och förstörde landets utveckling och sudda ut dess framtidsutsikter. Ett land som präglats av krig i över 3 decennier och som alltid slagits i underläge mot större Etiopien för sin självständighet har nu avstannat helt. Landet står stilla och går sakta ned mot att få börja gå på knäna. Landet är ett modernt exempel på en misslyckad övergång från en tillfällig regering som skulle se till att det skulle bli demokrati. De mänskliga rättigheterna är inget som prioriteras och de rika är nöjda på sina piedestaler medan de fattiga får slita i det tysta i rädsla för att bli fängslade eller dödade. Massmedia används som ett verktyg till regeringens fördel och folket får aldrig se hela historien. Folkets inaktivitet beror nog främst på deras rädsla för regeringen men också för deras land som fått lida så mycket under så långa krig, man är rädd för att blossa upp ännu ett krig. Eritreas problem är komplext och världens diplomater suckar antagligen i sina stolar både av besvikelse men också av trötthet. Men det är viktigt att inte vända Eritrea ryggen. Vi måste göra allt vi kan för att se till att det blir så bra som möjligt och även om det är folkets ansvar till stor del kan inte ett så sargat folk enbart bära det ansvaret på sina axlar. Det är en lång väg men faktum är att de fattiga är så många fler än de som styr och kan de enas på något sätt så har de oddsen på sin sida, även om det krävs många uppoffringar.

 

Avslutar med ett citat från den grekiska filosofen Aristoteles som har prytt denna bloggs bild.

 

“In a democracy the poor will have more power than the rich, because there are more of them, and the will of the majority is supreme.”


Hoppas det eritreanska folket kan på något sätt känna det I sina hjärtan och tillsammans skapa ett land de är värda.


Källkritisk diskussion - Eritrea

Jag vill först nämna att jag har aldrig varit i Eritrea, aldrig stått med en fot innanför landets gränser. Så denna analys kommer helt baserad på fakta jag fått inifrån. Så redan där vill jag vara källkritisk mot hela min analys, den är bristfällig i en väldigt stor del och det är att jag aldrig fått uppleva landet personligen. Jag har givetvis försökt att analysera Eritrea från alla perspektiv men det är värt att nämna att jag aldrig kommer veta hur det är att växa upp under ett liknande styrelseskick.

 

 

Den källa jag använt mig mest utav är landguiden.  Landguiden är en del av den utrikespolitiska institutionen och därav bedömer jag källan som trovärdig eftersom man har kontakt både med regimmänniskor och samarbetar andra källor och har korrespondenter på plats i de olika länderna. Givetvis kan man inte bedöma alla fakta som given, statistik är jag generellt skeptisk mot eftersom det inte nödvändigtvis visar hela myntet. Dessutom går det att vinkla statistik lite som man vill och det är lätt att kanske kritisera ett land som Eritrea där opinionen går emot medan ett land som USA är svårare att kritisera trots dess brister(även om det ändrats på sista tiden). Man kan väl lätt vända efter vinden och därför måste man se till att inte läsa in allt för mycket i allt som skrivs även om det är trovärdigt. Jag har även använt mig av en vän som är från Eritrea och som har kunnat ge en lite mer analytisk bild av läget än vad källorna gjort. Även om hennes kunskap och uppfattning om landet och folket stämde till största del överrens med det som skrivs så gav hennes inblick den andra sidan av myntet så att säga på ett annat sätt.

 

 

Riksdagen och regeringens sidor bedömer jag också som väldigt trovärdiga eftersom det bara är själva fakta som jag tagit därifrån. Och den ändras inte till särskilt stor del. Hur svenska riksdagen bedömer demokratier är ganska uppenbar. Givetvis kan man ställa sig kritisk till det också eftersom de utgår från sig själva, om hundra år kanske det ser helt annorlunda ut när det gäller kriterier för en demokrati på den svenska riksdagens hemsida. Mänskliga rättigheterna från regeringens hemsida bedömer jag likadant.

 

 

Rapporten om hur Eritrea följer de mänskliga rättigheterna från UD bedömer jag som en bra fakta också. Men jag ställer mig kritisk till den utifrån att det är mycket statistik och liknande som går att vinkla som jag nämnde ovan. Men mycket av de fakta som fanns i rapporten kommer från människor som varit där och baseras på regeringens faktiska handlingar.

 

 

Sedan har jag använt mig av mängder av artiklar, dessa artiklar bedömer jag också som trovärdiga till en viss grad. Artiklarna använder sig av eritreaner som lämnat landet och ger sin bild av hur det är att bo där osv. Sedan kan man även vara kritisk till media generellt och det är till största grad för att de vinklar och väljer de saker som sägs så att det ska få så stort genomslag som möjligt. Men det som de har sagt kvarstår ändå och trots att jag är medveten om att media ofta vinklar historier så kan jag ändå urskilja det som faktiskt sägs. Är jag åtminstone uppfattningen av.

 

 

Wikileaks artikeln är en summering av faktiska dokument som dessutom är belagda med sekretess. Summeringen ger en bra bild av vad som står i dokumenten och trots att även vinklingen här ligger nära till hands så ljuger man inte rakt upp och ned eftersom man lätt kan gå in och läsa dokumenten själv. Det som sedan står i dokumenten är jag dock övertygad om att de är fakta som faktiskt är väldigt trovärdig eftersom det är professionellt skrivna dokument av militär av vad som skett i strid.

 

 

Generellt kan man lätt säga att jag helst hade besökt landet själv för att kunna skapa en kraftig och egen uppfattning för att kunna göra en fullständig analys. Men jag har försökt göra en fullgod analys utifrån de källor jag har haft att tillgå och med ett ständigt kritiskt öga som vakat över mina ord.


Massmedia - ett nyttigt verktyg för både demokratier och diktaturer

Media är något som länge har intresserat mig ur alla dess perspektiv och att vara kritisk till media har för mig som svensk varit en självklarhet. Vi blir drillade att från dag ett vara källkritiska i princip och att kvällstidningarna bara skriver för att locka lyssnare är något man länge har hört (och vittnat om för den delen.).  Men i ett land där media styrs av enbart regeringen och där ingen någonsin hört talats om ordet källkritisk, vad ska man då tro på? I Eritrea finns ingen oberoende massmedia överhuvudtaget, vilket gör det till det enda landet i Afrika utan någon fri press. Trots att det står i Eritreas grundförfattning att detta ska finnas. När det gäller tryckta medier så är det i ett land som Eritrea av mindre betydelse då befolkningen till stor del saknar läskunnighet. Men dagstidningen Hadas Eritrea styrs av staten precis som all annan media som tv och radio. Oppositionen sänder radio från gömda platser i vissa lokala radiokanaler. (http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Eritrea/Massmedier)

 

 

Media försvinner alltså inte för att det är en diktatur styr, det som sker är att de istället använder media för att propagera och styra människor åt deras håll. Det är alltså ett av de viktigaste verktygen en diktatur har, censur om att säga något dåligt om regeringen medan de rapporterar det som de tycker är väsentligt och vinklar allt till deras fördel. Att växa upp med det gör det också svårt att göra motstånd eftersom man är van med att det är så det är och lättare bildar en god uppfattning om regeringen. Fängslar de någon som uttalat sig dåligt kan de motivera det väl genom media och därför tror folket att det är rätt gjort. Nyligen när Kim Jong Il dog så kunde man se hur den kvinnliga nyhetsreportern började gråta när hin berättade om det. För oss i omvärlden ter dig detta tämligen konstigt då vi ser honom som en ond regent. Men folket i Nordkorea är inte som oss, de har en bild av honom som en gud, det är allt de känner till i princip så för dem är det inte konstigt. Och det bör även inte vara konstigt för omvärlden om vi stannar upp och tänker över varför det är så. Nu är Eritrea inte lika slutet som Nordkorea men nästintill. Poängen jag vill träffa är att om man är fostrad i ett land där man hela tiden matas med information från ett och samma håll är det svårt att se det på något annat sätt. De ställer inte kritiska frågor, de godtar regeringens argument eftersom det är allt de känner till. Således är media ett otroligt farligt verktyg om lådan hamnar i diktatorns förråd.

Att en demokrati måste innehålla en fri press där man får olika infallsvinklar är för mig en självklarhet men jag är också fostrad på det sättet. Men att inte kunna få tänka fritt och se saker ur olika synvinklar är för mig en omöjlighet. Det är som att fängsla hjärnan, begränsa människors individualitet och strypa hennes kreativitet. På samma sätt som media kan bli ett livsfarligt verktyg i händerna på in diktatur så är det också det livsviktigaste verktyget för demokratier. En demokrati utan fri press kan aldrig bli en riktig demokrati eftersom man kontrollerar de som skrivs. Det är en nyckel i en fri demokrati att man får ifrågasätta och granska makthavarna. Utan den ständiga pressen av att man vet om att man är under bevakning i sitt jobb som politiker så kan man lätt tappa greppet. Det kan dock också gå överstyr och bli en häxjakt snarare än en granskning men det är en balansgång. Massmedia kan dock även vara till en nackdel även i en demokrati där man lätt avfärdar felvinklade rubriker osv. Men man kan urskilja seriös journalistik från den mer oseriösa. Problemet med massmedia både i diktaturer och demokratier är att det som skrivs är ständigt vinklat. Vilket gör att människor som inte läser med ett kritiskt öga och inte kan läsa mellan raderna tappar verklighetsförankringen. Det blir lätt att bilda opinion då man får med sig majoriteten.

 

 

Om man tar Sverige som exempel så är det intressant att se hur mediadrevet mot Juholt har skapat en debatt som handlar om ett misstag. Människor brukar klaga på att politiker inte har någon förankring i verkligheten och mänskligheten men om man gör ett misstag visar väl det om något i allra högsta grad en mänsklighet. Samtidigt som Juholt gjorde sitt misstag så var det ett flertal politiker som gjort samma sak från alliansen men där blev det inte mer än en notis. Granskningen och smutskastningen mot oppositionen är tydlig. Samtidigt som det är intressant att höra hur socialdemokrater påstår att de aldrig kommer rösta på Juholt för att han är en fuskare. Men hur många vet egentligen vad som hänt? Majoriteten har bara läst rubrikerna och bildat en uppfattning om att det är så det är. Människor är lättmanipulerade överallt och massmedia är det som manipulerar. I Sverige kontrollerar regeringen svt och de största tidningarna ägs av bonnier, en välkänd borgarfamilj, därför kan man argumentera om att media styrs av regeringen. Men det är till största del bara det ytliga, det finns även riktig journalistik i de tidningarna utan tydlig politisk färg. Sedan finns även medier som inte kan kontrolleras av politisk färg men de är inte de välkända tidningarna som skriver löpen.

 

 

För att spinna vidare från det förra inlägget angående mänskliga rättigheter så är wikileaks ett intressant ämne att ta upp eftersom de har utmanat tryckfriheten ut i fingerspetsarna. Där den unge soldaten Bradley Manning skickade filmer på en krigsföring från USA:s sida som övertrasserar de mänskliga rättigheterna med råge. (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4860454)Han har blivit hyllad för civilkurage och sågad för landsförräderi. Debatten är intressant eftersom det är sekretess på dokumenten han valt att skicka till wikileaks men det som han har sett är förkastligt och det är viktigt för omvärlden att se vad som sker. Jag tycker han gjorde rätt, han visade att det inte var okej genom att visa omvärlden det genom massmedia. Ett klockrent exempel på hur massmedia kan vara till nytta för allmänheten, vi har nu fått se hur det kan gå till. Och det vi har sett är inte vackert. När det gäller wikileaks generellt är jag ambivalent, det är svårt att avgöra om det är rätt att publicera så mycket hemlighetsstämplade dokument. Men samtidigt som jag har som ett kriterium att man ska lägga korten på bordet när det gäller demokrati så vet jag att man måste hålla vissa saker under ytan, om inget annat för att försäkra sig om personer egen säkerhet.

 

 

Eritreas oberoende massmedia är obefintlig, vilket är ett stort problem för landets utveckling. Att aldrig kunna granska makthavarna skapar en ensidig vinkel som gynnar regeringen. Att aldrig bli ifrågasatt skapar också en ändlös spiral som inte gynnar makthavarna heller, Isais Afwerki kan inte utvecklas som ledare för ett land om han inte utmanas. Det är en skrämmande utveckling som ligger ner längs vägen om ingenting sker för Eritrea.


En läsvärd artikel

http://www.dn.se/nyheter/sverige/amnesty-vansinnigt-utvisa-folk-till-eritrea

En bra artikel där UD åter igen visar sin inkompetens, är det den sämsta myndigheten vi har? Eritreaner som anses ha flytt landet som sedan blir återvisade åker direkt in fängelse. Rättsäkert var det ja.

Mänskliga rättigheter – allmängiltiga och nödvändiga eller bara ett fint formulerat papper?

”De mänskliga rättigheterna gäller för alla och envar. De slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De mänskliga rättigheterna är universella. De gäller över hela världen, oavsett land, kultur eller sammanhang.” (http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?module_instance=3&)


Det är den första meningen på regeringens hemsida om mänskliga rättigheter. Det är slående att man redan efter den första meningen hånler åt formuleringen. De gäller absolut inte över hela världen och är verkligen inte universella, målet må vara det men det ÄR inte så.


De mänskliga rättigheterna växte fram ur askorna av andra världskriget då FN bildades. Man insåg att det som hänt var ett gigantiskt övertramp på individens rättigheter och att detta måste förebyggas. Således är det en bra grund man står på. Även om det har funnits ursprungliga mänskliga rättigheter tidigare som i den engelska bill of rights från 1668 med flera. Men både FN och de mänskliga rättigheterna är tvetydiga. Det går att tolka som man vill och bara för att någon överbeskyddare i form av FN säger att man styr sitt land på ett sämre sätt så behöver inte det betyda att man kommer förbättra sig. Det kan snarare få motsatt effekt, de människor som sitter som diktatorer är maktgalna, de tycker inte om att bli tillsagda, de bestämmer. I mitt fall där Eritrea är landet som jag analyserar så kan man se att bistånden strypts rejält efter Isiais Afwerkis tid som regent, det är givetvis ett verktyg för att säga att vi tänker inte bidra med hjälp om du inte ser till att folket mår bra och de mänskliga rättigheterna efterföljs. Men finns det verkligen en universell lösning på allt? Är det inte bättre att sätta sig ned och diskutera fram ett slags individuellt avtal med diktatorer för att på så sätt främja mänskiga rättigheter så att även de kan gå med på det? Att bara slänga fram ett dokument med lite fint formulerade meningar är snarare att hälla bensin på elden. Dessa människor måste mötas, inte halvägs utan på deras sida. Det kanske inte är optimalt, det kanske inte hjälper alla, men det är bättre att ha en sådan typ av avtal än ingenting alls. Att strypa biståndet är en tydlig markering, vilket är bra på sitt sätt. Men konsekvensen kan bli att de fattiga och utsatta för utså ännu mer förtryck. Är det vad FN står för? Börja med att avtala fram villkor som diktatorer kan gå med på så att de sedan sakta men säkert kan främja människor välmående istället. Att köra FN:s hårda taktik må fungera för många länder men när det gäller länder som Eritrea måste man se över sådant och göra det bästa av situationen, men man kanske har för mycket stolthet för det. Vilket en organisation som FN inte bör ha men styrs man av USA är det lätt att första varför.

 

 

Jag tycker dock att de mänskliga rättigheterna är nödvändiga för ett land som sägs vara demokratiskt. Man kanske inte efterföljer varje kriterium men man ska åtminstone försöka på ett eller annat sätt. Man skulle kunna argumentera om att Sverige inte följer mänskliga rättigheter, ta bara regeringens FAS 3 som exempel där människor behandlas som slavar. Men media håller tyst om en sådan sak då regeringen styr media. (mer om detta i nästa inlägg). Så mänskliga rättigheter ska efterföljas på bästa möjliga sätt, individens frihet måste vara en förutsättning för ett samhälle. Å andra sidan kanske någon om 200 år skriver ett skolarbete om demokrati och då ser det helt annorlunda ut. Men med dagens mått mätta så måste en individs frihet främjas. Det är motsägelsefullt annars, i och med att de styrande är väldigt fria att göra lite hur de vill, titta bara på Berlusconi, han styr en demokrati men själv så försökte han få igenom en lag där han inte kunde åtalas för brott. Om de styrande förutsätter sin egen frihet men inte sitt folks så är det i högsta grad motsägelsefullt.

 

 

Samtidigt som jag påstår att mänskliga rättigheter är nödvändiga för en demokrati då jag har mänskligt välmående som ett av mina kriterier för vad en demokrati ska innehålla så kan man uppnå det utan att ha just FN:s mänskliga rättigheter på agendan. Så jag är väldigt ambivalent i den meningen. Men risken är att om man inte följer en given mall så tappar man greppet och så blir det så som diktaturer alltid är, otryggt och osäkert. De mänskliga rättigheterna är så stora och så mycket att det är svårt att helt sätta sig in i dem men att de är viktiga råder ingen tvekan om. Men man kan uppnå många av kraven utan att stå för dem så att säga. Så mänskliga rättigheter som dokument är inte nödvändiga för en demokrati direkt även om det är ett bra sätt att sålla bort ”bovarna”. Men alla som har skrivit under på de mänskliga rättigheterna följer dem inte. Som jag varit inne på tidigare så förutsätter de mänskliga rättigheterna att alla är lika inför lagen, det kan man gott säga att så är det inte. Den mänskliga faktorn är för stor för att något som de mänskliga rättigheterna ska kunna följas fullt ut.

 

Eritrea har enligt en rapport från UD (http://www.humanrights.gov.se/php/rapporter/documents/Afrika%20%28s%F6der%20om%20Sahara%29/Eritrea%2C%20MR-rapport%202010.pdf)  trots allt visat ett samarbete med Unicef mot könsstympning av kvinnor med visst positivt resultat men problemet kvarstår fortfarande. Man har också uttalat sig om att diskriminering av kön är fel och våld mot kvinnor är olagligt, kvinnor är dock fortfarande eftersatta. Så man är inte helt bakom flötet men det är långt ifrån tillräckligt i mina ögon. Homosexualitet är något som är strängt förbjudet och kan straffas med fängelsestraff. Något som visar att landet är långt bakom utvecklingen av individuellt levnadssätt, är man homosexuell så är man det och det ska snarare uppmuntras att leva sant än att straffas för att man inte lever som normen.

 

Följde USA de mänskliga rättigheterna när man på väldigt lösa grunder gick in i Irak? Eller varför inte deras ökända Guantanamo Bay där med all sannolikhet oskyldiga har suttit fängslade under tortyr. (http://wikileaks.ch/Wikileaks-avslojar-hemliga.html) Ändå anses USA vara det ledande landet för demokrati och utveckling, även om vinden har vänt till stor del.

 

 

Så bara för att man skrivit under på de mänskliga rättigheterna så betyder inte det att man är ett bättre land än något annat, det är agendan man drivs av som avgör det. Hypotetiskt så hade Eritrea kunnat godta de mänskliga rättigheterna för att sedan i skuggan göra lite som de vill. En taktik USA drivit på många punkter.


Eritrea penetrerat genom ögonen av en demokrat

Min analysmodell av en demokrati kan summeras i följande punkter.


  • Yttrandefrihet, att man får tycka och säga det man vill i form av individnivå men även i politisk opposition, sexuell frihet och religionsfrihet osv.
  • Folkets välmående, att ständigt värna om att folket mår såbra som möjligt
  • Öppna dörrar, att lägga alla korten på bordet så att folket har möjligheter att ta grundliga och rättvisa beslut.
  • Rättsäkerhet, att alltid försöka döma med objektiva ögon enligt landets lagar.
  • Att ständigt utvecklas med viljan om att förbättra sig.
  • Att motverka hot mot demokratin.

 

 

Författningen om Eritrea skrevs 1997, den garanterar demokrati och mänskliga rättigheter.( http://landguiden.se/Lander/Afrika/Eritrea/Politiskt-System) Men denna författning har aldrig sett dagljuset utan suddas bort från Isaias Afwerkis ordförråd. Eritrea är ett land som styrs med järnhand av Isaias Afwerki, hans parti PFDJ är det enda tillåtna och ingen opposition tillåts överhuvudtaget. Rättssäkerheten existerar inte, tusentals människor sitter i fängelser under usla förhållanden utan att ens ha genomgått en rättegång. Yttrandefriheten är också den bortblåst, de som vågar säga något regeringen inte tycker om sätts på prov för deras rättsäkerhet och hamnar bakom galler. När det gäller folkets välmående så ser det inte särskilt bra ut på pappret åtminstone. ” FNs jordbruksorgan FAO uppskattade 2009 att två av tre invånare i Eritrea lider av undernäring, vilket innebär den näst högsta siffran i världen (efter Kongo-Kinshasa). Nästan fyra av tio barn är hämmade i växten på grund av undernäring.” Citerat ur landguiden. Det är alltså en oroväckande utveckling vad det gäller folkets trygghet och välmående.

 

 

Efter att ha pratat med en god vän som kommer från Eritrea så kan man direkt bocka av de kriterier som finns för en diktatur. Socialt så njuter de rika av tillvaron och hyllar regimen medan de fattiga får slita för överlevnad men de vågar inte uttala sig om regimen. När den arabiska våren svepte över Afrika stod Eritrea stilla som ett berg i stormen. Anledningarna kan vara många, framförallt så är man ett så slutet land att det var nog få som fick nys om att folket gjorde uppror mot diktatorer i flera länder. Man kan också konstatera att efter att ha slagit i underläge i 30 år för sin självständighet för att sedan åka på ett rekylkrig i två år så är Eritrea trött på krig och döda kroppar. Nu trotsar man mänskliga rättigheter och man kanske inte mår perfekt men följer man lagarna så har man sin familjs trygghet och kärlek som man kan luta sig emot. En revolution skulle kosta så mycket för landet, åter igen och vad säger egentligen att det blir bättre denna gång? Efter att Isiais lovat guld och gröna skogar så visade sig hans agenda varit helt annan. Vad säger att det inte händer igen? Vad har man då riskerat och förlorat liv för? Så en mix av förtvivlan, rädsla och trötthet är det jag tror som stoppar folket att slå till. Men samtidigt finns exempel där det gått, som i Liberia. Men att ta det första steget är svårt, en ledare som kan föra samman folket är inget som växer på träd, speciellt inte i ett så övervakat och slutet land som Eritrea.

 

 

Eritrea är ett av världens fattigaste länder och varningsklockorna ringer ständigt.

Man driver in pengar från utlandseritreaner som är tvungna att betala skatt och de flesta gör det av god vilja för att landet inte ska kollapsa och av rädsla för vad som kan hände med dem och deras släkt om de inte väljer att betala. Som i alla diktaturer är rädslan den viktigaste faktorn. Men nu senast i november så log jag när jag läste om att svensk-eritreaner väljer att i protest inte betala skatten längre. ”Vi är redan förrädare” sade Rezene Tesfazion, en av de som valt att delta i protesten. Kanske visar det hopp om framtiden för Eritrea. (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/eritreas-skatteindrivning-anmals_6618960.svd)

 

 

Men uppgifter säger att en tredjedel av landets BNP är just pengarna från utlandet(http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Eritrea/Ekonomi) och att inte betala skatten hem kan göra att landets ekonomiska kris blir ännu värre. Och vilka är det som får ta smällen när landet går på knäna? Jo de svaga och fattiga. Så det finns hela tiden två sidor av myntet som problematiserar etiken ständigt. Vill man stötta en diktatur? Nej men man vill inte heller se de fattiga lida ännu mer. Men utvecklingen går nedåt i en dödsspiral stod det i en diplomatrapport som offentliggjordes av wikileaks 2009.

 

 

Yttrandefriheten försvann helt och hållet en mörk dag en vecka efter 11-september attacken i USA. Alla självständiga tidningar slogs igen och hundratals journalister fängslades och många av dem har idag dött i de dåliga förhållandena som råder i fängelserna i Eritrea. Däribland fanns en svens-eritrean som suttit inspärrad sedan dess och som det varit mycket debatt kring. Hans brott var en tro om en tidning som inte höll regeringens hand och för det har han suttit nu tio år i fängelse för, utan rättegång.(http://www.freedawit.com/aboutDawit) Rättsäkerheten existerar inte, det regeringen säger ska ske, sker och allt i landet kontrolleras av regeringen. Privatiseringen av statliga företag som började 1993 har även ett få antal människor tagit kontroll över som är synonymt med regeringen så även om de är privata kontrolleras de av regeringen. (http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Eritrea/Ekonomi) Har man det bra och ett rikt liv personligen så gillar man regeringen givetvis. Makt korrumperar.

 

 

Eritrea är enligt min analysmodell av en demokrati så långt bort från en demokrati som möjligt. Det enda kriteriet jag möjligen kan bocka av delvis är att man vill utvecklas men även det känns skeptiskt eftersom jag inte ser några sådana tendenser överhuvudtaget. Konsekvenserna kan bli förödande om inte folket tar saken i egna händer, men som jag varit inne på tidigare är problematiken övervägande. Om inte Isiais tar sig i kragen och inser att det han gör kommer bli hans land undergång så ser framtiden mörk ut. Men har man makten i sina händer är det svårt att se sig själv i spegeln och inse att det är en själv som är problemet.

 

 

Jag lider med Eritrea, ett land som ständigt slagit från underkant och som fått stå ut med så mycket förtjänar att få leva utan förtryck och i fred. Vägen dit kan bara folket gå, men det krävs mod och samhörigt. Jag hoppas med hela mitt hjärta att de ska våga, för om de gör det, kommer de nå dit. Kalla mig naiv men världen är för godhjärtad för att diktatorer ska härja länge till.

 


Är demokrati en utopi?

Det finns ingen universell definition på demokrati. Grundpelarna som begreppet demokrati står på är nämligen omöjliga att uppnå. Folkstyre är översättningen på demokrati och hela dess kärna är att folket ska bestämma, men det är inte möjligt. I ett land som exempelvis Sverige skulle då 9 miljoner säga sitt och uttrycket polsk riksdag känns nära till hands. Därför är de flesta av dagens demokratier representativ vilket innebär att folket väljer politiker som man anser för deras talan.

 

 

Det finns givetvis massvis av dilemman i en sådan demokrati eftersom alla tycker olika och det är omöjligt att om ett parti får 30 % av folkets röster kunna tillfredsställa alla dem procenten. Därför handlar mycket om ideologi och det stora frågorna som skiljer sidorna. Motsatsen till representativ demokrati är då direkt demokrati, där får folket genom folkomröstningar ta beslut. Oerhört lång och svårt statsskick att ha. Risken(eller snarare med all säkerhet) så kommer folket tappa intresse och sluta rösta tills de är några få procent kvar som bestämmer. Och är det verkligen demokratiskt att 51 % får bestämma medan resterande 49 % får ta skeden i vacker hand? Då är fortfarande en avgörande stor del av befolkningen missnöjda med beslutet.

 

 

Men å samma gång som jag kan känna att demokrati på många sätt är en utopi som aldrig går att uppnå är det viktigt att sträva efter att vara så demokratisk som möjligt. Att ständigt värna om folkets vilja, det är trots allt dem som ska leva med besluten. Det är folket som är världen, landet, allt. Utan folket skulle det inte finnas något att bestämma över, även i diktaturer. Vad skulle Isaias Afwerki göra om det inte fanns ett folk att bestämma över? Det är folket som är kärnan i allt, människan som lever på denna jord är det som är fröet som får oss att ständigt växa. Frågan är bara om man vill göra det så bra som möjligt för folket eller om man väljer att höja sig över folket och avsäga säg sin mänsklighet. Problemet i diktaturer är att det ofta handlar om människor som ser sig som bättre än folket, man tycker att allt det man själv står för och tycker är bättre än majoriteten av människor. Men samma problem finns i demokratier, glöm inte bort att i Eritreas fall så heter partiet som Isaias Afwerki leder Folkfronten för demokrati och rättvisa. Länge trodde man också att det var just demokrati som skulle införas i det trasiga men ack så mer välförtjänta Eritrea. Hans tid i övergångsregeringen förvandlade honom från en man av folket som utsatts för orättvisa och krig så länge till en girig man som satte sig själv på en piedestal där han bestämde allt. Historien kryllar av liknande fall.

 

 

När det gäller demokrati så tror jag dock att samma problem finns, det är en sådan avskild värld från gatorna där folket faktiskt bor att man tappar verklighetsförankringen. Hur många politiker vet faktiskt på riktigt hur det är i förorter som rosengård, de kan aldrig förstå hur det är att vara bortglömd av samhället eftersom de själva är de som glömmer bort dem.

 

 

Och är alla lika inför lagen även i en demokrati? Det står att det ska vara så i de mänskliga rättigheterna. Men det är inte så, mänskliga faktorn kommer alltid vara en avgörande del i en demokrati som värnar om mänskliga rättigheter och friheter vilket innebär att folk kommer dömas efter omständigheter. Nu skjuter jag från höften men jag skulle säga att det är mycket vanligare att döma en förortsgrabb som pratar slang framför en välartikulerad grabb från Danderyd. Skulle det varit någon annan än Olof Palme som blivit mördad så hade vi aldrig tillsatt en sådan stor utredning(visserligen väldigt misslyckad sådan) som vi gjorde i det mordfallet. Det hade blivit ett sådant fall som man hade lagt ned i en kartong bland alla andra och ställt upp den på vinden där den skulle fått samla dam.

 

 

Problemen med demokrati är många men det är trots allt det statsskick som är mest humant och som värnar mest om människan. Enligt svenska riksdagen så finns det en del grunder som de flesta skulle hålla med om ska finnas i en demokrati.

Tryckfrihet och yttrandefrihet samt en stark rättsäkerhet anses vara de viktigaste. (http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____1514.aspx)

 

 

Tryckfrihet och yttrandefrihet hör givetvis ihop. Det handlar om att man ska få uttrycka vad man tycker och känner både i tal och också tryckfrihet så länge man inte går över gränsen. Den gränsen är givetvis svår att dra och är ständigt en motor i samhällsdebatten.

 

 

Rättsäkerheten handlar om att alla ska vara lika inför lagen som jag nämnde ovan. En person ska betraktas oskyldig till dess att motsatsen är bevisad. Lagarna ska vara tydliga och en person ska vara medveten om konsekvenserna av ett brott samt att domstolen ska döma opartiskt. Detta är givetvis väldigt fint i text men något som är väldigt svårt att uppnå även om man sköter mycket bra i rättsäkerheten i Sverige.

 

 

I min modell om vad som är det absolut viktigaste i en demokrati så är yttrandefriheten det absolut viktigaste. Sedan anser jag också att en bra demokrati ska värna om folkets välmående genom att främja mänskliga rättigheter. Samt att ha ett öppet styrande där folket får svart på vitt vad de styrande gör. Dessutom måste man i en demokrati hela tiden utvecklas och motverka hot mot den egna demokratin så som terrorism. Detta har vi en bra säkerhet mot i Sverige där våra grundlagar som är otroligt svåra att ändra eller ta bort förutsätter att Sverige ska vara en demokrati.

Denna modell utvecklar jag i nästa inlägg där jag ska tillämpa den på Eritrea.


Eritrea – Ett modernt exempel på en misslyckad övergång

Året är 1993 och ett litet land i norra Afrika utropar sin självständighet efter ett 30-år långt krig med det mycket större landet Etiopien. Det är givetvis Eritrea jag pratar om. Ett land som efter att ha varit en italiensk koloni fram till andra världskriget föll under brittisk makt och sedermera bildade en federation med Etiopien enligt generalförsamlingen i FN. Men Eritrea blev förtryckta av det större Etiopien som utövade sin makt mot dem genom att göra sitt huvudspråk amhariska det enda tillåtna och genom att förbjuda den eritreanska flaggan. Detta ledde till att en eritreansk motståndarrörelse bildades som skulle komma att kalla sig Eritreanska folkets befrielsefront (EPLF). Som ledde Eritrea i kriget för självständighet.

 

 

EPLF hade stor framgång och 1991 tågade man in i huvudstaden Asmara. Samtidigt som ett regeringsskifte skedde i Etiopien som stödde Eritreas självständighet. 1993 med hjälp av FN, röstade det eritreanska folket ja till självständighet med 99,8 %. Därefter påbörjades övergångsprocessen och EPLF bildade en provisorisk regering med deras ledare Isaias Afewerki som president. Samtidigt som man bytte namn till Folkfronten för demokrati och rättvisa (PFDJ).

 

 

Man stod inför stora utmaningar efter år av krig var landet skadat stort ekonomiskt. Man fick hjälp av eritreaner i exil och biståndspengar. Till slut kom tillväxten igång och länge såg det mycket lovande ut, utländska investeringar skedde och privatisering av statliga företag började.

 

 

Övergångsperioden skulle vara fyra år och 1997 antogs en författning där Eritrea skulle bli en demokrati med ett flerpartisystem.  Allmänna val skulle hållas 1998 men de sköts upp efter att en konflikt med Etiopien blossat upp. PFDJ som fortfarande hade makten hamnade i konflikt med Etiopien efter att man velat införa egen valuta. Den ena tvisten ledde till den andra och efter bråk om ett litet glesbefolkat område som heter Badme var kriget ett faktum igen.

 

Bombningar skedde långt in i båda länderna och 100 000-tals människor stupade. FN lyckades få läget under kontroll efter två år när men ställde sig vid gränsen.

 

Men konsekvenserna av denna konflikt skulle bli förödande för det unga Eritrea. Ekonomin tog ytterligare en tung smäll, människor dog eller flydde och utvecklingen som hade startat avstannade helt.

Efter kriget trodde man att författningen från 1997 om demokrati skulle återupptas och 2001 efterlyste man allmänna val. Men en vecka efter terrordåden mot USA, greps politiskt oppositionella, journalister och all oberoende media stängdes ned.

 

 

2001 rapporterades det om grova överträdelser mot de mänskliga rättigheterna. Yttrandefriheten och religionsfriheten förtrycktes. Människor kastades i fängelse utan rättegång där de som överlevt sitter än idag. Tortyr och avrättningar rapporterades det också om. (http://landguiden.se/Lander/Afrika/Eritrea/Modern-Historia)

 

 

Läget idag är fortfarande spänt med Etiopien. Landets sociala förhållanden är under all kritik, två av tre eritreaner lider av undernäring. Politisk opposition tolereras inte och många tvingas arbeta utan lön. (http://landguiden.se/Lander/Afrika/Eritrea/Aktuell-Politik) 2009 fick Eritrea utnämningen världens näst mest militariserade samhället efter endast Nordkorea av den oberoende säkerhetsorganisationen International Institute of Strategic Studies.

Likheterna med Nordkorea är skrämmande, Eritrea är idag en totalt sluten stat och är det enda landet i Afrika utan någon oberoende media.

 

 

Landet som blivit självständigt efter decennium av motgångar och skulle bli en utvecklad demokrati hade nu blivit en grov diktaturstat som inte tillät mänskliga rättigheter överhuvudtaget. Omvärlden som naivt trodde att Eritrea skulle bli en demokrati vände nu ryggen och frös de mesta bistånden. Isaias Afwerki som man trodde ledde ett parti för demokrati hade nu omvandlats till en hemsk diktator som leder Eritrea med järnhand.

 

 


 

Eritrea är ett modernt skrämmande exempel på en övergångsprocess till demokrati som slog fel. Idag är världens blickar vända mot länder som Egypten och Libyen som nu väntas övergå till demokrati, där är det viktigt att ha i minne att det inte är lätt att bilda en demokrati utav luft. Vad var det som fick Isaias Afwerki att släppa det demokratiska spåret han själv varit med och kämpat för? Känns som att det är ett för enkelt svar men antagligen var det girighet och kanske även besvikelse. Eftersom det fanns en del oberoende media som kritiserade regimen efter det tvååriga kriget med Etiopien kände han kanske att om det var det som var tacken kunde han likaväl ta över skeppet helt själv. Han tappade perspektivet och lät känslorna ta över. Nu vägrar han se att Eritrea behöver förändring, landet blöder på många plan.

 

 

Förhoppningsvis klarar Egypten och Libyen av att gå över till demokrati till skillnad från Eritrea. Framförallt har de världens ögon på sig nu, något som är sällsynt för Afrika(tyvärr). När Eritrea omvandlades till diktatur hade världen fullt upp med att analysera vad som hänt USA.

 

 

Kan inte undvikas av att slås av symboliken i det. Så många gånger västvärlden vänt Afrika ryggen.


RSS 2.0