Bhutan - export, utbildning, frihet.
Bhutans största exportprodukt är elektricitet, vattenkraften är utbredd. Möjligheten att tillgå elektricitet sprider sig, och det beräknas att alla i Bhutan år 2013 ska ha tillgång till det (http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Bhutan/Naturtillgangar-Energi). Bhutan är alltså ett land som växer. Utbildningen har blivit mycket bättre, till år 1960 så var det knappt något skolväsende och utbildningen skedde i buddhistkloster. Då var skrivkunnigheten ungefär 20%, och 2010 beräknades den vara ungefär 60%. Den officiella arbetslösheten ligger på 4% idag, en siffra man kanske får ta med en nypa salt. Det är troligen den bhutanesiska regeringen som har givit de siffrorna. Bhutan vill nog verka som ett modernt land och inte bli lämnat efter. Ofta handlar saker om makt, och man kan säga lite vad som helst, speciellt saker som är svåra att motbevisa, för att behålla makten.
Jag skulle nog aldrig kunna säga att Bhutan är ett demokratiskt land idag, även om landet till synes är på frammarsch. Att människor blir mer och mer utbildade är viktigt för kunskapen att kunna förstå hur det ser ut i omvärlden, och förstå hur begränsad ens egen frihet är. Frågan är om det räcker, och om det är så. Läskunnighet ser bra ut, men det är svårt att veta vad dessa människor pluggar och vilka principer de blir indoktrinerade i. Ett steg framåt var 2007 då landet bildade en lag där man på arbetsplatser får bilda en förening (fackföreningar är förbjudna än idag så vitt jag vet). Man behöver vara minst tolv stycken och har då möjlighet att klaga framför domstol, i teorin. Personerna utsatta i domstolen har kungen valt utifrån en lista som är gjord av en utländsk kommission för rättsfrågor (Utrikesdepartementet). Om det inte går att besluta i domstolen går ärendet till högsta instans där kungen bestämmer.
Att få starta en förening verkar vara ett steg i rätt riktning, även om det inte har så mycket genomslag i det verkliga livet. Ta till exempel en ensam bonde, eller så få så att de blir färre än tolv, då har de inget att säga till om. Att man måste vara minst tolv, inom samma företag, är oerhört begränsande. Hur som helst så kan det hjälpa folket i frihetsfrågan om de förstår att de faktiskt har en frihet att klaga på hur de har det till makten, om det är så många tolkar det. Jag vet inte. Det kan också vara ett sätt att hålla människor nöjda, men även under kontroll. Omvärlden har en del ögon på Bhutan, ögon som tillhör människor som blir mer nöjda om det verkar gå mot ett mer demokratiskt samhälle. ICRC fick 2004 fem år till att få göra sina fängelsebesök i Bhutan, och det har förekommit rapporter om politiska fångar med nepalesiskt ursprung. Frågan är då om kungen är villig att modernisera sitt samhälle, och göra det fritt på riktigt, eller om han bara letar snygga sätt att behålla makten. Jag skulle tro att han klänger sig fast.
