hunkokrati

Jag har en slutsats, och det känns som att jag har haft det länge. Den framkommer i mina två föregående inlägg ganska klart – Bhutan har en väg kvar att gå till demokrati. De har dock kommit en bit på vägen från kungens absoluta monarki. Fritt tänkande verkar inte premieras riktigt ännu i media, då staten inte verkar vilja bli granskade. Samtidigt hålls inte de mänskliga rättigheterna i så bra i och med diskrimineringen av nepaleser bland annat. Båda sakerna går hur som helst åt rätt håll – Röda korset får bland annat besöka fängelser (http://www.humanrights.gov.se/php/rapporter/documents/Asien%20och%20Oceanien/Bhutan%2C%20MR-rapport%202010.pdf). Är mer osäker på läget om kontroller i flyktinglägrena och vad som sker där.

 

Slutsatsen är uttalad, Bhutan är påväg. Till synes mot ett mer och mer öppet samhälle, ett mer och mer demokratiskt samhälle där åsiktsfrihet råder, men det är långt kvar. Frågan är hur långt det kan gå, kungen är van vid makt. Av historien har vi lärt att makt sällan är någonting människor lätt släpper ifrån sig. Jag lämnar frågetecken på den fronten, detta kan ta hur lång tid som helst skulle jag säga, i alla fall tills vi är på Sveriges nivå. Min kriterie om att man ska få stoppa i sig vad som helst, narkotika med mera utan att bli straffad för det, har jag inte kollat upp. Jag kan dock anta att det är olagligt – långnäsa på mig där. Ovetenskapligt. Om en slutsats var en grupp rymmande gorillor så kanske jag har hittat några av många, många fattas som kan ge svar på många olika frågor. Kungen är en gorilla och han verkar ogärna släppa ur sig information. Han får inte bli pressad av media. Ett fett frågetecken vetenskapligt sett alltså.

 

Nu är bloggandet slut, över och ut mina kära vänner.

(http://www.humanrights.gov.se/php/rapporter/documents/Asien%20och%20Oceanien/Bhutan%2C%20MR-rapport%202010.pdf )

 

Är utrikesdepartementets rapport om de mänskliga rättigheterna i Bhutan. Det är en väldigt viktig del i det som hjälp mig komma fram till en slutsats. Källan är äkta, och troligen så trovärdig som den kan bli i dessa fall. Man kan dock ställa sig kritisk, utrikesdepartementet är långt ifrån ofelbart, såsom jag är. De har rötter i det västerländska demokratin och vissa saker dom anser kanske präglas av den synen och kanske inte därför är vinklad på det sättet att den ska försöka visa på människors lycka. I detta fallet anser jag den dock vara trovärdig, UD tar allvarligt på mänskliga rättigheter. I början av rapporten står det också att information bör sökas från andra källor och att detta inte ger en fullständig bild, det är ju bara UD bedömningar av läget. Några andra källor hittade jag inte i rapporten. Den var skriven trovärdigt, men dessa fakta gör att den kan ifrågasättas på vissa plan.

 

http://www.hrw.org/news/2011/03/30/bhutan-s-refugees-there-s-no-place-home

 

Denna artikel vittnar om läget för när de nepalesiska flyktingarna blev bortvisade från sina hem i Bhutan. Den delen jag tog ur artikeln är den där en intervjuad man som hävdar att de blev det, och att de tvingades att få det att se legitimt ut. Enligt mannen som skrev detta, Bill Frelick, så har han intervjuat många som vittnat om samma sak. Han är en man som sitter i en maktposition på human rights watch där han är chef över ”tvångsflyktingssektorn” och har tidigare jobbat på bland annat amnesty med ungefär samma sak. Detta ger skenet av att han är en väldigt framgångsrik man, och det är troligen så att han verkligen brinner för denna fråga. Artikeln är skriven på ett lite sensationsväckande sätt vilket kan göra att man kanske ifrågasätter hur legitimt det är. Han kanske vill överdriva läget för att få folk att agera. Hur som helst så kan han nog inte överdriva så mycket då man inte kommer speciellt långt i karriären på att bygga upp lögner. Jag tror att det är säkert att anta att det finns stora delar sanning i denna artikel, men inte att den är absolut lag.

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Media_of_Bhutan

 

Jag använde denna hemsida mest för fakta. Faktan är kärnfull och jag har inte hittat en bättre sammanfattning av hur medialäget utvecklades. Man ska aldrig räkna ut wikipedia när det kommer till fakta, att kunna dra allvarliga slutsatser ur det är dock någonting man ska akta sig för. Vem som helst kan komma inte och redigera. Texten var dock skrivet på ett sätt som inte antyder någonting konstigt. Användbart.

 

(http://www.unapcict.org/ecohub/resources/bhutan, sid. 17

 

Detta är en otroligt stor forskningsstudie om media i Bhutan. Från 2003. Jag tänker inte analysera denna för mycket, men den är otroligt detaljerad. 162 sidors analys om medialäget i Bhutan, med alla typer av statistik man kan tänka sig. Någonting som dock sätter käppar i hjulet är just att den är så gammal, utvecklingen har skett väldigt snabbt i Bhutan och hur bra denna studie än må vara, så är det svårt för den att ge en helt korrekt bild av dagens situation.

 

http://bhutanimedia.blogspot.com/

 

Är en blogg som kämpar för yttrandefrihet, den första bhutanesiska bloggen som gör detta. På hemsidan annonserar de om hur en tidning, den enda innanför de nepalesiska flyktinglägren har gått till intet då det inte fanns pengar att trycka den längre. De vill att människor ska ge pengar så det ska bli möjligt igen. På en annan annons så hävdar de att en korrespondent har blivit fängslad i sju år för påstådda maoistaktiviteter. Det är solklart att de arbetar för yttrandefrihet, och det är även solklart att de är emot regeringen på många sätt. Inlägget jag läste var dock nyanserat, men citaten jag använde mycket av, som även var citerade i bloggen, behöver inte vara trovärdiga. Det är en andrahandskälla, eller tredjehandskälla, där en man påstås säga någonting som står emot bloggens värderingar. Mycket kan förvridas. Läsvärd blogg.

 

http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Bhutan/Naturtillgangar-Energi

 

Drivs av Utrikespolitiska Institutet, och uppdaterar ofta. Informationen som finns om Bhutan är uppdaterad i år. Detta är dock mer ett uppslagsverk än en studie, och ska tas med en liten nypa salt. Man ska tro på faktan, men om det förekommer hårddragna slutsatser kan man dra egna istället. Mer trovärdigt än wikipedia. Det som talar för UI är att de är oberoende och forskare, med uttalat mål att öka intresse och starta debatt i utrikespolitiska frågor. Väldigt bra faktakälla.

 

 

Jag har kommit fram till i mitt tidigare inlägg att media inte är fritt ännu, även om det är på väg åt det hållet. Det är en mänsklig rättighet att inte bli censurerad. Det verkar dock inte vara så extremt i Bhutan. Det är dock småsaker som händer bakom scenerna, en dystrare verklighet än ett land som jobbar på att bli demokratiskt och försöker distansera sig från det gamla.

 

I Bhutan så är frihetsberövande olagligt, ändå har cirka 50 medlemmar ur ett kommunistparti inte hittats sedan de försvann år 2008. Samtidigt så har den nepalesiska minoriteten uteslutits ur Bhutans strävan efter demokrati i omvärldens ögon. Många tusen nepaleser befinner sig i flyktingläger (http://www.humanrights.gov.se/php/rapporter/documents/Asien%20och%20Oceanien/Bhutan%2C%20MR-rapport%202010.pdf ).

 

Det verkar som att de flesta saker fungerar halvdant, och att det samtidigt finns stora saker att jobba på. Det finns uppgifter om att poliser och statstjänstemän fortfarande favoriseras i statens ögon och att det har blivit korruption inom rättsväsendet. Ett fungerande rättsväsende som ställer alla lika inför lagen är en förutsättning för demokrati, då demokratin bygger på att alla människor ska ha lika stor makt. Att en människa då favoriseras i lagens ögon är destruktivt och får människor att känna sig maktlösa. Människor som känner sig maktlösa blir missnöjda, och missnöjda människor går antingen till attack eller blir oengagerade. Engagemang är viktigt i en demokrati, då alla ska få sin åsikt hörd och kunna rösta.

 

I Bhutan råder i teorin yttrandefrihet och tryckfrihet. Underbart. Släng då in en liten bit förbud mot att kritisera kungen och det politiska systemet – vi har ett problem. (http://www.humanrights.gov.se/php/rapporter/documents/Asien%20och%20Oceanien/Bhutan%2C%20MR-rapport%202010.pdf ) Jag kan inte överdriva hur viktig media roll är i demokratiseringsprocessen är, och med dessa problem, förbud att kritisera systemet, diskriminering av nepaleser samt möjligtvis ”mindre” ojämnlikheter inom rättsväsendet sätter käppar i hjulet. Enligt utrikesdepartementet så är kanske diskrimineringen mot nepaleser ändå det mest allvarliga, det tyder på ett land som tycker att den egna statliga identiteten är väldigt viktig och kanske känner sig obekväm i den. Någonting man desperat försöker uppehålla. Den nationella identiteten upprättshålls i att alla bhutaneser lagstiftat har ett ”andligt arv”. Detta är troligen emotionellt viktigt. Som vanligt så är detta en dubbeltydlighet – religionsfrihet råder och den säger att bhutaneser har ett andligt arv, men detta arv innefattar då för det mesta buddhister. Dessa anses vara lite finare. Ett land som lagstiftar om ojämnlikheter kan aldrig vara demokratisk.

 

Å andra sidan så kanske det kan vara en tragedi att inte bara låta detta vackra land vara i fred, utan även påverka dessa med västerländsk kultur. Det händer med så väldigt många länder runtom i världen. Länder tar efter vårt sätt att leva, konsumtion. Spice Girls, planering. Man ska ha mycket istället för att glädjas åt det enkla. Man blir bevisligen lycklig av att kunna uppskatta småsaker i livet.

 

Många av nepaleserna som idag återfinns i USA (kanske 1/3 av alla i flyktinglägrena) vittnar om en stark diskriminering av deras folk. De ville hem till Nepal men bhutanesiska myndigheter tvingade de att få det att se ut som att de gärna drog till dessa flyktingläger.(http://www.hrw.org/news/2011/03/30/bhutan-s-refugees-there-s-no-place-home) Att de i alla fall har fått flytta till USA är ett gott tecken, det betyder att det inte verkar vara ett koncentrationsläger och att det är på väg åt rätt håll. Ett land som så nyligen öppnats upp kommer behöva en hel del tid att mogna.

 

Massmedia har en viktig roll i samhället – det är många som läser nyheter, tittar på tv, lyssnar på radio. Människor är ofta intresserade av saker som de själva inte kan ta reda på, exempelvis vad makthavare gör. Media har ibland en unik möjlighet att ta reda på hur viktiga instanser eller personer sköter sina i arbetsuppgifter, för att dessa ska betjäna samhällets bästa och inte sin egen vinning. Det är viktigt ur många synpunkter att media fungerar som en enhet som gräver djupt i information och sprider ut det till folket – för folkets bästa. Det är i alla fall utopin.

 

I ett land som Bhutan, som till synes rör sig mot ett mer demokratiskt styrelsesätt, så är media roll extra viktig. Media är nämligen någonting som är läskigt för makthavare, speciellt i en stat som inte haft ett demokratiskt styrelsesätt. Fristående tidningar, radiokanaler eller nyhetsprogram är viktiga för att ifrågasätta regeringen under denna kritiska utvecklingsfas eftersom det blir alltför lätt för personer på viktiga positioner att återgå i gamla vanor ur maktbegär, ifall dessa instanser eller människor inte är iakttagna noggrant.

 

Man kanske kan säga att utvecklingen har gått snabbt i Bhutan. Media som har varit hårt kontrollerat innan blev friare år 2006. The Kuensel  var den första tidningen som kom, ägt av en statligt ägd företag. Den tidningen började tävla med Bhutan Times, vilket var landets första privatägda och statligt godkända tidning. Ett antal tidningar har tillkommit efter det, bland annat Business Bhutan och en månatlig tidning som heter the Drukpa. The Drukpa säger sig ha målet att inte bara fokusera på kritik och sensationsmedia utan även idka grävande journalistik. (http://en.wikipedia.org/wiki/Media_of_Bhutan)

 

1999 introducerades TV, sista landet i världen på den fronten. Kort därefter kom kabel-tv. År 2002 ansåg man att kriminaliteten hade ökat markant och skyllde på kabel-tv.(http://en.wikipedia.org/wiki/Media_of_Bhutan)

 

Enligt wikipedia så är det alltså en månatlig tidning eller ett magasin som har målsättningen att använda sig av grävande journalistik. Hur grävande är media i landet i allmänhet? Det är väldigt viktigt för den demokratiska processen, då det måste finnas en utomstående instans utanför staten som kontrollerar dess förehavanden. I en studie som gjorde 2003 (http://www.unapcict.org/ecohub/resources/bhutan, sid. 17) så tyckte överlag statliga tjänstemän att media var för kritisk medans pöbeln tyckte att den kunde vara mer så.

 

I ett blogginlägg hittade jag någonting intressant. År 2010 var det en debatt i Bhutan om man skulle införa RTI (Right To Information), vilket innebär att folket ska ha lagstiftad rätt till all information. “Thus far, whatever information, whether it’s to the media or to any organization, the government has not withheld any information that is required by the public to know,” said Lyonchhen Jigmi Y Thinley. (http://bhutanimedia.blogspot.com/)

 

Konstigt tycker jag, och detta tyder verkligen på att demokratiseringen inte är färdig, inte är garanterad.  Tur att det finns motståndare till detta. Hur som haver så höll chefen (editor in chief) med om föregående citat, men la till att RTI kommer behövas i framtiden. Han sa även att regeringen är genomskinlig som den är, och att information inte hålls borta från folket. Hah.

 

Det är viktigt för människor att känna att staten går att lita på, att klubba igenom RTI skulle innebära att folket kände att de var på samma nivå som staten och att det inte skulle ses som en onåbar auktoritet på samma sätt. Det borde ge en känsla av frihet, och känner man frihet så känner man möjligheter att göra saker och ting. Man är inte bara en människa som lyder under staten, en del i kugghjulet eller någon som kan bli trampad på. Man har rättigheter. Sedan om ett omodernt samhälle som varit stängt så länge, med troligen gamla värderingar, mår bra av att exponeras till omvärldens materialism och värderingar låtar vi vara osagt. Det känns som att det ligger demokrati i vinden, bara den orkar fortsätta blåsa. I alla fall den västerländska syn på demokrati. Även om det kanske kommer ta flera hundra år, om det ens är möjligt att uppfylla mina kriterier av demokrati så känns det som att demokrati som ligger i luften, som är på väg någonstans, har en mycket större glimt i ögat och livsglädje än en demokrati som redan är mätt och nöjd.



Bhutan är på väg mot att uppfylla kanske vissa av mina demokratiska kriterier. Inom utbildning tvivlar jag på att många på denna jord uppfyller, om ens någon. Yttrandefriheten börjar till synes röra sig åt rätt håll, men verkar inte riktigt vara där ännu. Om uppgifterna stämmer över fängslade nepaleser så har vi en etnisk diskriminering att ta hänsyn till. Detta är ett tecken på en demokrati som är påväg - förtryckta folkgrupper samtidigt som landet öppnas upp för omvärlden. Det tyder på att landet inte är framme men ger på samma gång ett hopp - det finns förhoppningsvis människor som inte tycker om detta och därför pressar regeringen att snabba på demokratiseringsprocessen. För ett land som Bhutan, där den elektriska exporten samt nödvändigheten av utländsk kunskap, så spelar utlandets syn på Bhutan stor roll.

Bhutans största exportprodukt är elektricitet, vattenkraften är utbredd. Möjligheten att tillgå elektricitet sprider sig, och det beräknas att alla i Bhutan år 2013 ska ha tillgång till det (http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Bhutan/Naturtillgangar-Energi).  Bhutan är alltså ett land som växer. Utbildningen har blivit mycket bättre, till år 1960 så var det knappt något skolväsende och utbildningen skedde i buddhistkloster. Då var skrivkunnigheten ungefär 20%, och 2010 beräknades den vara ungefär 60%. Den officiella arbetslösheten ligger på 4% idag, en siffra man kanske får ta med en nypa salt. Det är troligen den bhutanesiska regeringen som har givit de siffrorna. Bhutan vill nog verka som ett modernt land och inte bli lämnat efter. Ofta handlar saker om makt, och man kan säga lite vad som helst, speciellt saker som är svåra att motbevisa, för att behålla makten.

 

Jag skulle nog aldrig kunna säga att Bhutan är ett demokratiskt land idag, även om landet till synes är på frammarsch. Att människor blir mer och mer utbildade är viktigt för kunskapen att kunna förstå hur det ser ut i omvärlden, och förstå hur begränsad ens egen frihet är. Frågan är om det räcker, och om det är så. Läskunnighet ser bra ut, men det är svårt att veta vad dessa människor pluggar och vilka principer de blir indoktrinerade i. Ett steg framåt var 2007 då landet bildade en lag där man på arbetsplatser får bilda en förening (fackföreningar är förbjudna än idag så vitt jag vet). Man behöver vara minst tolv stycken och har då möjlighet att klaga framför domstol, i teorin. Personerna utsatta i domstolen har kungen valt utifrån en lista som är gjord av en utländsk kommission för rättsfrågor (Utrikesdepartementet). Om det inte går att besluta i domstolen går ärendet till högsta instans där kungen bestämmer.

 

Att få starta en förening verkar vara ett steg i rätt riktning, även om det inte har så mycket genomslag i det verkliga livet. Ta till exempel en ensam bonde, eller så få så att de blir färre än tolv, då har de inget att säga till om. Att man måste vara minst tolv, inom samma företag, är oerhört begränsande. Hur som helst så kan det hjälpa folket i frihetsfrågan om de förstår att de faktiskt har en frihet att klaga på hur de har det till makten, om det är så många tolkar det. Jag vet inte. Det kan också vara ett sätt att hålla människor nöjda, men även under kontroll. Omvärlden har en del ögon på Bhutan, ögon som tillhör människor som blir mer nöjda om det verkar gå mot ett mer demokratiskt samhälle. ICRC fick 2004 fem år till att få göra sina fängelsebesök i Bhutan, och det har förekommit rapporter om politiska fångar med nepalesiskt ursprung. Frågan är då om kungen är villig att modernisera sitt samhälle, och göra det fritt på riktigt, eller om han bara letar snygga sätt att behålla makten. Jag skulle tro att han klänger sig fast.

Här kommer lite allmän tankeavföring. Lite reflektioner om demokrati och vad jag anser det vara för något.

Vad är en demokrati? Det är en viktig fråga att ta ställning till. Demokrati är ett begrepp som mer och mer blivit ett begrepp för att bra fungerande samhälle. Mer eller mindre rättvist. Men det är dags att bena ut begreppen – vad ingår i en demokrati? Är demokrati ett lyckligt samhälle där alla kan får sina röster hörda och behov tillgodosedda eller är det bara ett styrelsesätt? Är det någonting som existerar, som vi lever i och försöker upprätthålla? Borde det istället kanske betraktas som en utopi? Många frågor, som är svåra att svara på. Drar man in begreppet demokrati i ekvationen så måste man tänka på alla människor, hur ett visst styrelsesätt påverkar alla människor i ett land.

Det man ofta får höra är att demokrati går ut på att alla myndiga ska kunna rösta och få sina röster hörda. Där i så brukar rättigheter ingå, staten ska inte trycka ned ett folk som har rättigheter. Tanken är väl att människor ska rösta fram partier som ska representera deras åsikter. Fördelningen av dessa röster ska vara så nära fördelningen av verkliga åsikter som möjligt. Det är svårt att uppnå.

 

Jag skulle egentligen vilja vända upp och ned på begreppet demokrati, eller hur den ter sig för oss västerlänningar. Jag är ganska trött på att demokrati ska gestalta ett styrelsesätt som anses vara bäst för alla när sanningen är att vi egentligen inte vet så mycket om vad som händer. Vi människor väljer in politiker i riksdagen, vad man väljer kan bero på hur mycket man sympatiserar med hela ideologin (om man känner till den), punkter som kanske en framträdande figur i partiet har uttalat sig om (vallöften t.ex.), karismatiskt ledarskap eller bara för att kanske ens föräldrar röstade på ett visst vis. Egentligen är det så konstigt. Demokrati som det är idag handlar självklart om personligt engagemang i politiken, att man ska veta vad man röstar på och hålla koll på makthavarna. Det är dock någonting jag skulle hävda inte så många har. Det är media, och media ger ofta en snedvriden eller vinklad bild av vad som händer. Demokrati betyder ordagrant folkstyre, och hur mycket styr folket egentligen? Borde det inte då ingå i den termen att låta människor som vill ta avstånd från samhället få göra det, eftersom de själva styr över sitt eget liv? Självklart med vissa begränsningar, men inte på den egna individens frihet, utan på hur man beter sig mot andra.

 

Demokrati är enligt mig en utopi, en utopi där människan bemästrar sitt eget öde. Ingen ska berätta för en att man inte får stoppa i sig vissa saker. Ingen ska behöva bli avlyssnad på telefon, om man inte är misstänkt för ett grovt brott. Människor ska känna att de är kungar över sina egna liv, att de har möjligheter och att staten arbetar med folket, för folket.

 

Låt mig lista ett antal saker som för mig skulle vara en demokrati. Att inte uppnå alla dessa skulle inte nödvändigtvis vara dåligt. I mina ögon är folkstyre, demokrati, en utopi. Någonting man måste arbeta för hela tiden, så att inte människorna blir nöjda och staten kan utöva negativt ledarskap över folket så enkelt. Nåväl;

 

• Hur stora möjligheter har människor att bli hörda? Ingen censur, oavsett åsikt.

• Inga åsikter ska vara förbjudna, om de inte kränker etniska grupper uttalat.

• Frihet att starta vilket parti som möjligt.

• Att få göra vad man vill med sin egen kropp. Ett drogmissbruk ska t.ex. inte resultera i straff, utan ett erbjudande om hjälp.

• Utbildningens roll i ett fritt tänkande spelar roll. Vårt skolsystem som premierar ett visst styrelsesätt, och hindrar det kreativa tänkandet, är inte demokratiskt.

 

Håll till godo, kanske kommer med flera kriterier.

 

Fridens Clearwater Revival

 

Bhutan är ett land som ligger inklämt mellan Indien och Kina. De omkring 700000 människorna lever i ett samhälle som kan te sig ganska märkligt i västerländska ögon. Hus i ofta buddhistisk stil breder ut sig över de dimhöljda bergen i Himalaya. Bhutan hävdar sig som en parlamentarisk demokrati, där kungen fortfarande har väldigt stora maktbefogenheter. Kungen har det sista ordet, och även det första – om jag tolkar det som står på landguiden.se rätt. Han har befogenhet att sätta ut män på maktpositioner i samhället. Det sker val i parlamentet – men ska de framröstade lagarna gå igenom måste kungen godkänna detta. Fram till år 2007 så var politiska partier förbjudna. Inför valet 2008 så blev två rojalistiska partier godkända. Det ena, People’s democratic party, leds av kungens ingifte bror. Både partierna lovade inför valet år 2008 följa kungens visioner.

 

Rättssamhället verkar vara informellt, och saker får ofta bli lösta på kommunal nivå genom kompromisser och liknande. Det är svårt att säga vad som händer, då det egentligen inte finns något övergripande sätt att döma. Kungen har stor makt här också. En författning har gått igenom säger att en högsta domstol ska inrättas, men Kungen har stort inflytande även där.  Jag kommer att tillämpa ett mycket mer kritisk förhållningssätt i framtida blogginlägg.

 

Buddhismen har en viktig roll i Bhutans samhälle. Det står i författningen att buddhismen har en speciell position bland religionerna som ett andligt arv. Samtidigt, teoretiskt, så råder religionsfrihet i landet. Kungen sägs vara beskyddare av alla religioner. I Bhutan så finns det en betydande minoritet hinduer med nepalesiskt ursprung.

Too be updated.

Referenser: Landguiden.se