hunkokrati

Media är något som länge har intresserat mig ur alla dess perspektiv och att vara kritisk till media har för mig som svensk varit en självklarhet. Vi blir drillade att från dag ett vara källkritiska i princip och att kvällstidningarna bara skriver för att locka lyssnare är något man länge har hört (och vittnat om för den delen.).  Men i ett land där media styrs av enbart regeringen och där ingen någonsin hört talats om ordet källkritisk, vad ska man då tro på? I Eritrea finns ingen oberoende massmedia överhuvudtaget, vilket gör det till det enda landet i Afrika utan någon fri press. Trots att det står i Eritreas grundförfattning att detta ska finnas. När det gäller tryckta medier så är det i ett land som Eritrea av mindre betydelse då befolkningen till stor del saknar läskunnighet. Men dagstidningen Hadas Eritrea styrs av staten precis som all annan media som tv och radio. Oppositionen sänder radio från gömda platser i vissa lokala radiokanaler. (http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Eritrea/Massmedier)

Media försvinner alltså inte för att det är en diktatur styr, det som sker är att de istället använder media för att propagera och styra människor åt deras håll. Det är alltså ett av de viktigaste verktygen en diktatur har, censur om att säga något dåligt om regeringen medan de rapporterar det som de tycker är väsentligt och vinklar allt till deras fördel. Att växa upp med det gör det också svårt att göra motstånd eftersom man är van med att det är så det är och lättare bildar en god uppfattning om regeringen. Fängslar de någon som uttalat sig dåligt kan de motivera det väl genom media och därför tror folket att det är rätt gjort. Nyligen när Kim Jong Il dog så kunde man se hur den kvinnliga nyhetsreportern började gråta när hin berättade om det. För oss i omvärlden ter dig detta tämligen konstigt då vi ser honom som en ond regent. Men folket i Nordkorea är inte som oss, de har en bild av honom som en gud, det är allt de känner till i princip så för dem är det inte konstigt. Och det bör även inte vara konstigt för omvärlden om vi stannar upp och tänker över varför det är så. Nu är Eritrea inte lika slutet som Nordkorea men nästintill. Poängen jag vill träffa är att om man är fostrad i ett land där man hela tiden matas med information från ett och samma håll är det svårt att se det på något annat sätt. De ställer inte kritiska frågor, de godtar regeringens argument eftersom det är allt de känner till. Således är media ett otroligt farligt verktyg om lådan hamnar i diktatorns förråd.

Att en demokrati måste innehålla en fri press där man får olika infallsvinklar är för mig en självklarhet men jag är också fostrad på det sättet. Men att inte kunna få tänka fritt och se saker ur olika synvinklar är för mig en omöjlighet. Det är som att fängsla hjärnan, begränsa människors individualitet och strypa hennes kreativitet. På samma sätt som media kan bli ett livsfarligt verktyg i händerna på in diktatur så är det också det livsviktigaste verktyget för demokratier. En demokrati utan fri press kan aldrig bli en riktig demokrati eftersom man kontrollerar de som skrivs. Det är en nyckel i en fri demokrati att man får ifrågasätta och granska makthavarna. Utan den ständiga pressen av att man vet om att man är under bevakning i sitt jobb som politiker så kan man lätt tappa greppet. Det kan dock också gå överstyr och bli en häxjakt snarare än en granskning men det är en balansgång. Massmedia kan dock även vara till en nackdel även i en demokrati där man lätt avfärdar felvinklade rubriker osv. Men man kan urskilja seriös journalistik från den mer oseriösa. Problemet med massmedia både i diktaturer och demokratier är att det som skrivs är ständigt vinklat. Vilket gör att människor som inte läser med ett kritiskt öga och inte kan läsa mellan raderna tappar verklighetsförankringen. Det blir lätt att bilda opinion då man får med sig majoriteten.

Om man tar Sverige som exempel så är det intressant att se hur mediadrevet mot Juholt har skapat en debatt som handlar om ett misstag. Människor brukar klaga på att politiker inte har någon förankring i verkligheten och mänskligheten men om man gör ett misstag visar väl det om något i allra högsta grad en mänsklighet. Samtidigt som Juholt gjorde sitt misstag så var det ett flertal politiker som gjort samma sak från alliansen men där blev det inte mer än en notis. Granskningen och smutskastningen mot oppositionen är tydlig. Samtidigt som det är intressant att höra hur socialdemokrater påstår att de aldrig kommer rösta på Juholt för att han är en fuskare. Men hur många vet egentligen vad som hänt? Majoriteten har bara läst rubrikerna och bildat en uppfattning om att det är så det är. Människor är lättmanipulerade överallt och massmedia är det som manipulerar. I Sverige kontrollerar regeringen svt och de största tidningarna ägs av bonnier, en välkänd borgarfamilj, därför kan man argumentera om att media styrs av regeringen. Men det är till största del bara det ytliga, det finns även riktig journalistik i de tidningarna utan tydlig politisk färg. Sedan finns även medier som inte kan kontrolleras av politisk färg men de är inte de välkända tidningarna som skriver löpen.

För att spinna vidare från det förra inlägget angående mänskliga rättigheter så är wikileaks ett intressant ämne att ta upp eftersom de har utmanat tryckfriheten ut i fingerspetsarna. Där den unge soldaten Bradley Manning skickade filmer på en krigsföring från USA:s sida som övertrasserar de mänskliga rättigheterna med råge. (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4860454)Han har blivit hyllad för civilkurage och sågad för landsförräderi. Debatten är intressant eftersom det är sekretess på dokumenten han valt att skicka till wikileaks men det som han har sett är förkastligt och det är viktigt för omvärlden att se vad som sker. Jag tycker han gjorde rätt, han visade att det inte var okej genom att visa omvärlden det genom massmedia. Ett klockrent exempel på hur massmedia kan vara till nytta för allmänheten, vi har nu fått se hur det kan gå till. Och det vi har sett är inte vackert. När det gäller wikileaks generellt är jag ambivalent, det är svårt att avgöra om det är rätt att publicera så mycket hemlighetsstämplade dokument. Men samtidigt som jag har som ett kriterium att man ska lägga korten på bordet när det gäller demokrati så vet jag att man måste hålla vissa saker under ytan, om inget annat för att försäkra sig om personer egen säkerhet.

Eritreas oberoende massmedia är obefintlig, vilket är ett stort problem för landets utveckling. Att aldrig kunna granska makthavarna skapar en ensidig vinkel som gynnar regeringen. Att aldrig bli ifrågasatt skapar också en ändlös spiral som inte gynnar makthavarna heller, Isais Afwerki kan inte utvecklas som ledare för ett land om han inte utmanas. Det är en skrämmande utveckling som ligger ner längs vägen om ingenting sker för Eritrea.