hunkokrati

Jag har en slutsats, och det känns som att jag har haft det länge. Den framkommer i mina två föregående inlägg ganska klart – Bhutan har en väg kvar att gå till demokrati. De har dock kommit en bit på vägen från kungens absoluta monarki. Fritt tänkande verkar inte premieras riktigt ännu i media, då staten inte verkar vilja bli granskade. Samtidigt hålls inte de mänskliga rättigheterna i så bra i och med diskrimineringen av nepaleser bland annat. Båda sakerna går hur som helst åt rätt håll – Röda korset får bland annat besöka fängelser (http://www.humanrights.gov.se/php/rapporter/documents/Asien%20och%20Oceanien/Bhutan%2C%20MR-rapport%202010.pdf). Är mer osäker på läget om kontroller i flyktinglägrena och vad som sker där.

Slutsatsen är uttalad, Bhutan är påväg. Till synes mot ett mer och mer öppet samhälle, ett mer och mer demokratiskt samhälle där åsiktsfrihet råder, men det är långt kvar. Frågan är hur långt det kan gå, kungen är van vid makt. Av historien har vi lärt att makt sällan är någonting människor lätt släpper ifrån sig. Jag lämnar frågetecken på den fronten, detta kan ta hur lång tid som helst skulle jag säga, i alla fall tills vi är på Sveriges nivå. Min kriterie om att man ska få stoppa i sig vad som helst, narkotika med mera utan att bli straffad för det, har jag inte kollat upp. Jag kan dock anta att det är olagligt – långnäsa på mig där. Ovetenskapligt. Om en slutsats var en grupp rymmande gorillor så kanske jag har hittat några av många, många fattas som kan ge svar på många olika frågor. Kungen är en gorilla och han verkar ogärna släppa ur sig information. Han får inte bli pressad av media. Ett fett frågetecken vetenskapligt sett alltså.

Nu är bloggandet slut, över och ut mina kära vänner.