hunkokrati

Året är 1993 och ett litet land i norra Afrika utropar sin självständighet efter ett 30-år långt krig med det mycket större landet Etiopien. Det är givetvis Eritrea jag pratar om. Ett land som efter att ha varit en italiensk koloni fram till andra världskriget föll under brittisk makt och sedermera bildade en federation med Etiopien enligt generalförsamlingen i FN. Men Eritrea blev förtryckta av det större Etiopien som utövade sin makt mot dem genom att göra sitt huvudspråk amhariska det enda tillåtna och genom att förbjuda den eritreanska flaggan. Detta ledde till att en eritreansk motståndarrörelse bildades som skulle komma att kalla sig Eritreanska folkets befrielsefront (EPLF). Som ledde Eritrea i kriget för självständighet.

EPLF hade stor framgång och 1991 tågade man in i huvudstaden Asmara. Samtidigt som ett regeringsskifte skedde i Etiopien som stödde Eritreas självständighet. 1993 med hjälp av FN, röstade det eritreanska folket ja till självständighet med 99,8 %. Därefter påbörjades övergångsprocessen och EPLF bildade en provisorisk regering med deras ledare Isaias Afewerki som president. Samtidigt som man bytte namn till Folkfronten för demokrati och rättvisa (PFDJ).

Man stod inför stora utmaningar efter år av krig var landet skadat stort ekonomiskt. Man fick hjälp av eritreaner i exil och biståndspengar. Till slut kom tillväxten igång och länge såg det mycket lovande ut, utländska investeringar skedde och privatisering av statliga företag började.

Övergångsperioden skulle vara fyra år och 1997 antogs en författning där Eritrea skulle bli en demokrati med ett flerpartisystem.  Allmänna val skulle hållas 1998 men de sköts upp efter att en konflikt med Etiopien blossat upp. PFDJ som fortfarande hade makten hamnade i konflikt med Etiopien efter att man velat införa egen valuta. Den ena tvisten ledde till den andra och efter bråk om ett litet glesbefolkat område som heter Badme var kriget ett faktum igen.

Bombningar skedde långt in i båda länderna och 100 000-tals människor stupade. FN lyckades få läget under kontroll efter två år när men ställde sig vid gränsen.

Men konsekvenserna av denna konflikt skulle bli förödande för det unga Eritrea. Ekonomin tog ytterligare en tung smäll, människor dog eller flydde och utvecklingen som hade startat avstannade helt.

Efter kriget trodde man att författningen från 1997 om demokrati skulle återupptas och 2001 efterlyste man allmänna val. Men en vecka efter terrordåden mot USA, greps politiskt oppositionella, journalister och all oberoende media stängdes ned.

2001 rapporterades det om grova överträdelser mot de mänskliga rättigheterna. Yttrandefriheten och religionsfriheten förtrycktes. Människor kastades i fängelse utan rättegång där de som överlevt sitter än idag. Tortyr och avrättningar rapporterades det också om. (http://landguiden.se/Lander/Afrika/Eritrea/Modern-Historia)

Läget idag är fortfarande spänt med Etiopien. Landets sociala förhållanden är under all kritik, två av tre eritreaner lider av undernäring. Politisk opposition tolereras inte och många tvingas arbeta utan lön. (http://landguiden.se/Lander/Afrika/Eritrea/Aktuell-Politik) 2009 fick Eritrea utnämningen världens näst mest militariserade samhället efter endast Nordkorea av den oberoende säkerhetsorganisationen International Institute of Strategic Studies.

Likheterna med Nordkorea är skrämmande, Eritrea är idag en totalt sluten stat och är det enda landet i Afrika utan någon oberoende media.

Landet som blivit självständigt efter decennium av motgångar och skulle bli en utvecklad demokrati hade nu blivit en grov diktaturstat som inte tillät mänskliga rättigheter överhuvudtaget. Omvärlden som naivt trodde att Eritrea skulle bli en demokrati vände nu ryggen och frös de mesta bistånden. Isaias Afwerki som man trodde ledde ett parti för demokrati hade nu omvandlats till en hemsk diktator som leder Eritrea med järnhand.

Eritrea är ett modernt skrämmande exempel på en övergångsprocess till demokrati som slog fel. Idag är världens blickar vända mot länder som Egypten och Libyen som nu väntas övergå till demokrati, där är det viktigt att ha i minne att det inte är lätt att bilda en demokrati utav luft. Vad var det som fick Isaias Afwerki att släppa det demokratiska spåret han själv varit med och kämpat för? Känns som att det är ett för enkelt svar men antagligen var det girighet och kanske även besvikelse. Eftersom det fanns en del oberoende media som kritiserade regimen efter det tvååriga kriget med Etiopien kände han kanske att om det var det som var tacken kunde han likaväl ta över skeppet helt själv. Han tappade perspektivet och lät känslorna ta över. Nu vägrar han se att Eritrea behöver förändring, landet blöder på många plan.

Förhoppningsvis klarar Egypten och Libyen av att gå över till demokrati till skillnad från Eritrea. Framförallt har de världens ögon på sig nu, något som är sällsynt för Afrika(tyvärr). När Eritrea omvandlades till diktatur hade världen fullt upp med att analysera vad som hänt USA.

Kan inte undvikas av att slås av symboliken i det. Så många gånger västvärlden vänt Afrika ryggen.